Inlägg 1.664: 23 – 24 mar 1969

Folkvimmelsröstidentifieringsprovet

Nu hade det blivit alldeles för varmt för någon skidåkning. Visserligen låg det fortfarande kvar en del smådrivor här och där i staden, men det var lättgått nästan överallt. Ed och jag var ute i Washingtontorgparken och rörde oss i folklivet på söndagseftermiddagen, och då hörde jag en röst i folkvimlet prata svenska med en röst som jag omedelbart kände igen. Det var nu sex år sedan jag senast hade hört Arne Thorén rapportera i radio, men hans röst var nu densamma som då, och när jag snodde runt för att kolla, så visst var det han.

Arne Thorén (internet)

Arne Thorén (internet)

Ingenting märkvärdigt egentligen – han var ju Sveriges Radios korrespondent i Nya York, så det var ju precis här som han borde vara. Han rapporterade inte – det var bara småprat med några andra svenskar, men tro mig, hans småprat lät lika rappt och övertygande som när han sände sina rapporter.

Det hade regnat till och från under hela veckan sedan stormen under den förra söndagen, den som bara vräkte ner vatten, och nu på kvällen började det återigen att regna. Det måtte ha regnat ordentligt under natten också, för när vi vaknade på måndagsmorgonen tyckte jag mig höra ett stilla plaskande – inte ute utan inne i rummet! Regnade det in? Det kunde väl inte vara möjligt – men Ed och jag hade upplevt något sådant en gång tidigare, på hotellet i Sørkjosen i Norge, när vi nattade där två år tidigare (se inlägg 1.089).

Jo minsann, det syntes en mörk våt remsa i taket utmed en av takbjälkarna, och det var därifrån som det föll en droppe i taget ner i en redan bildad pöl på linoleumgolvet vid entrén. Vilken herrans tur att det inte droppade på TV:n – eller på oss själva i sängen!

Vi ställde förstås genast en skål på golvet under takdroppet, men regnet kom snart att upphöra, så vi fick inte ens ihop tillräckligt mycket vatten för en hårtvätt – enligt bondepraktikan skulle ju regnvatten vara så bra till sådant.

När jag beskrev för tanten på fastighetskontoret var någonstans i rummet det läckte, så visste hon genast vad det var frågan om. Takavloppet satt just där ovanför, så det var förstås röret därifrån som hade gått sönder. De skulle ta hand om problemet så snart det hade slutat regna – just nu i blötan kunde de inte göra någonting.

Annonser
Published in: on 2012/12/10 at 07:03  Comments (4)  

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Definitivt Arne Thorén! Tack för att du delar din fina livsberättelse med oss. Jag ser fram emot att följa fortsättningen!

    • Det gläder mig. Och nu – on to Miami och Peru!

  2. Fotot är på Dag Hammarskjöld

    • Tack, Falköga! Notiser som denna hjälper mig att få bort genanta misstag. Jag hade ju själv tidigare nämnt Dag Hammarskjöld här (i inlägg 1.114), och så blandar jag nu ihop hans anlete med Arne Thoréns! Med din hjälp är det nu det (förhoppningsfullt) rätta ansiktet som visas härovan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: