Inlägg 1.670: 29 – 31 mar 1969

Sträckkörningen

På firman togs jag emot som en Mycket Viktig Person, något som slog mig med häpnad. Men jag förstod snart att de hade att göra med en hel del slödder som på ett enkelt sätt försökte sno till sig en fin bil. Allt jag hade göra var att fylla i en blankett och så gå till doktorn.

Doktorn??? Jag hade inte räknat med något sådant, och det såg han.

”Det är en formalitet som lagen kräver. Det tar bara fem minuter och så är det gjort.”

Den gamle pensionerade doktorn bodde bara tre hus därifrån och hade sin ’mottagning’ hemma i sin bostad. Ingen vit rock, inget stetoskop runt halsen. Han satte mig på en hög stol, tryckte ner min tunga och tittade mig i halsen, och så slog han mig lätt med en gummihammare på knäna så att foten flög upp. Det var allt – ’fem minuter’ var en ordentlig överdrift.

Jag skickades till en villa någonstans för att hämta bilen, en jättestor Pontiac Bonneville.

1968 års Pontiac Bonneville, en sådan som jag körde till New York (internet)

1968 års Pontiac Bonneville, en sådan som jag körde till New York (internet)

Den skulle köras till en adress i Queens i Nya York, och jag sade att jag skulle troligen inte komma dit förrän på måndagens eftermiddag någon gång. Han såg litet ledsen ut för det, men jag fick påpeka för honom att det var 2.250 kilometer att köra, vilket var en försvarlig sträcka även om det mesta av den var motorväg. Att det var frågan om samma väglängd som från Genua till Stockholm sade jag inte till honom, för han hade säkert ingen aning om var Stockholm låg någonstans. Även om han kanske kände till Genua.

Jag började långresan klockan 12.00 på lördagen och slog läger på ett motell nära Daytona, fortfarande i Florida, klockan 18.00. Jag var förvånad över hur mycket det var av motorvägen som fortfarande saknades – jag hade trott att nästan alltihop skulle bli enformigt men snabbt. Icke så – även i det platta Florida fick man köra långa bitar på vanliga sträckor, om än fyrfiliga.

Att den fina bilens radio inte fungerade var verkligen en besvikelse – jag hade räknat med den som sällskap, men den bara teg. Nyheter och diskussioner och kanske litet väderleksutsikter skulle ha varit gott, men man tager hvad man hafver.

På söndagen klarnade det äntligen upp, och sedan var det fint hela vägen hem. Jag startade i gryningen klockan 06.00 och körde utan mer än tanknings- och måltidsuppehåll till skymningen klockan 19.00. Jag var då i Petersburg i Virginien, strax söder om huvudstaden Richmond.

Och på måndagen var det igen start klockan 06.00. Nu passerade man storstäderna i en enda rad. I Nya Jersey valde jag att köra över Statenön och Verrazanobron direkt till Queens för att undvika Manhattan. Jag levererade bilen klockan 14.00.

Annonser
Published in: on 2012/12/13 at 09:19  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: