Inlägg 1.715: 23 apr 1969

Gatumarknadsvaruutbudsrikedomen

Nu kände vi oss både stärkta och uppiggade. På väg till portierens rekommenderade gatumarknader hoppade vi in i en saluhall där enbart fjädefä fanns att köpa. Inte ens Ed visste vad i all världen de använde sin köttkvarn till – kunde verkligen en okokt höna malas till färs? Detta visade hur obekanta med kökets alla intrikata möjligheter vi var.

Saluhall för enbart fjäderfä, Huancayo (1969)

Saluhall för enbart fjäderfä, Huancayo (1969)

Mera ekonomiskt för de flesta familjer var det säkert att köpa levande höns för att själv klara av allt som erfordrades för att göra dem till middagsmat – eller för att låta dem frodas på bakgården och förse familjen med ägg. Den här hönsbutiken befann sig utomhus på en trottoar.

Trottoarbutik för levande fjäderfä, Huancayo (1969)

Trottoarbutik för levande fjäderfä, Huancayo (1969)

 Och här kom det en leverans av varor i säck till en butik som enbart sålde nudlar, pasta och mjöl. Jo, jag minns själv den tid då en husmor måste gå i många olika affärer för att få ihop råvarorna till ett middagsmål.

Varuleverans i säck, Huancayo (1969)

Varuleverans i säck, Huancayo (1969)

Här var vi verkligen tillbaka i en tid då man skötte hushållet på det sättet. Jo, naturligtvis fanns det alldeles säkert storbutiker med alla sorters matvaror – men här hade vi inte sett någon sådan. Fast om man tänker på saken så var vi ju egentligen själva mitt i en enda storbutik – en del diskar stod inomhus och andra på ett torg eller en gata. Alltsom vi trängde oss fram bland marknadsdiskarna förundrades vi över hur mycket olika saker det fanns där. Mat i alla former, förstås, och så kläder, kläder, kläder. Leksaker för barn fanns det på flera stånd intill varandra, och nyttigheter för hemmet hittade vi också gott om – sådant som stearinljus och trasmattor och sytillbehör. Ed sade att det verkade vara en filial till Macys varuhus i Nya York, men det höll jag inte med om. Det mesta hos Macys var ju faktiskt egentligen onödiga modesaker, medan den här marknaden enbart hade användbara nyttoartiklar.

Här kommer tre gatumarknader, alla likadana och ändå helt olika, och de låg lika nära varandra som de här bilderna.

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Gatumarknad, Huancayo (1969)

Vi köpte ingenting, för det skulle ju sedan släpas med i två veckor i bagaget. Man måste tänka på sådant, och vi kom därför tillbaka till hotellet helt tomhänta. Vi satt och skrev några vykort på rummet innan vi gick ner för att äta middag. För att inte till slut bli piskade att på en gång skriva kort för alla de 45 frimärken som vi hade köpt i Lima, så skrev vi några här och några där. Det gjorde vi när vi vilade upp mellan slagen, och då hade vi ju också alltid nya färska upplevelser att skriva om.

Men sedan gick vi ner i matsalen. Nu skulle det bli gott med mat igen, för det hade varit en tröttsam dag med alldeles för litet syre i luften.

Annonser
Published in: on 2013/02/01 at 23:24  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: