Inlägg 1.760: 29 apr 1969

Urbergsvaktskyddseffektiviteten

Det gjorde mig gott att få sitta – eller ligga på min gräsmatta, för det misstänker jag att jag gjorde – och hämta mig en stund, nu när jag hade gjort slut på all min energi. Jag vet att jag inte somnade, för jag var mycket medveten om att några av våra 100 medresenärer kunde dyka upp där vilket ögonblick som helst, och då måste jag ju hoppa upp och verka vara vid god vigör. Men det kom ingen. Vi var helt allena uppe på toppen av Machu Picchus pyramid i säkert tjugo minuter, och det kan jag lova kändes skönt.

Efter en liten stund mojnade stormen i mitt inre och jag sade till Ed – som hade kommit tillbaka och satt sig på gräset hos mig – att nu fick det vara nog med min lättja. Han tog mig till de vetenskapliga steninstrumenten, medan jag var fullt upptagen med att rapa, och när det var över tog vi en sväng runt kanten på bergstoppen.

Plötsligt puffade jag Ed i sidan: ”Titta där!”

Bara tio meter framför oss stod vad vi genast förstod vara en vakt. Han var utrustad med tropikhjälm mot solen och en enorm machete mot vanvördiga turister. Han stod lutad mot en sten och halvsov! Ed fick upp kameran och tog en bild av en av hårnålskurvorna på minibussvägen – och med på bilden kom också vår vän vakten. Han förblev helt omedveten om vår närvaro.

Vakten på Urbergets topp, FpJ, Machu Picchu (1969)

Vakten på Urbergets topp, FpJ, Machu Picchu (1969)

Jag själv fotograferade utsikten mot vaktkuren och odlingsfälten och fick också med litet av stadsbebyggelsen hitom. Nere bland husen fick jag syn på två turister och pekade ut dem för Ed.

Det Helgade torget sett från Urbergets topp, FpJ, Machu Picchu (1969)

Det Helgade torget sett från Urbergets topp, FpJ, Machu Picchu (1969)

Inte förrän bilderna var framkallade i Nya York upptäckte jag att ’stadsbebyggelsen’ var det Helgade torget med Huvudtemplet – i vilket turisterna befann sig – på hitsidan och Översteprästens tempel på bortsidan och ett hörn av Pachacutecs tempel till vänster om torget. Jag urskuldar mig naturligtvis med att jag ännu inte hade återfått mina sinnens fulla bruk efter kollapsen på gräsmattan.

Det var en fantastisk utsikt åt alla håll däruppe, men hur många gånger kan man fotografera samma sak från olika sidor? Så det blev inga flera utsikter från Urbergets topp. Vi gick ner därifrån på andra trappor, och från dem kunde vi se ner inte enbart på Machu Picchu utan också på Urubambaån ytterligare 300 meter ner. Jag återfick nu snabbt mina krafter – med det här djupet bredvid dög det inte att vara sömngångare. Nej, detta skulle fotograferas!

Annonser
Published in: on 2013/03/15 at 02:30  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: