Inlägg 1.798: 4 maj 1969

Marknärhetsflygningsdetaljfotograferingstillfället

Jag har alltid tyckt att det är intressant att titta ner från flygplan och iaktta världen från ovan. Men för det mesta går ju planen på en sådan höjd att man egentligen inte kan se någonting. Det var annorlunda nu när vi flög över Anderna. Om planet som vanligt höll sig på 10000 meters höjd över havet, så befann det sig bara 6000 meter över Anderna, och då kunde man se en hel del.

Och efter den besvärliga avfarten från La Paz klättrade planet dessutom uppåt mycket långsammare än vanligt, så vi fick se Titicacasjön på ett vettigt avstånd. Här är tre bilder av den.

Titicacasjön, Från planet (1969)

Titicacasjön, Från planet (1969)

Titicacasjön, Från planet (1969)

Titicacasjön, Från planet (1969)

Medan jag inte kan lokalisera de första två bilderna av sjön, så vet jag precis vad den tredje visar: Puno, där vi tre dagar tidigare hade fått klara vår incheckning i ljuset från fotogenlampor.

Puno, Från planet (1969)

Puno, Från planet (1969)

Men även efter Titicacasjön befann vi oss lågt nog över bergen för att kunna se märkvärdigheter som denna – tre små sjöar, sida vid sida, alla av dem i distinkt olika färger. Inte färgnyanser, utan färger! En var svart, en var grön och en var beige.

Tre sjöar, en svart, en grön och en beige, Anderna (1969)

Tre sjöar, en svart, en grön och en beige, Anderna (1969)

Jag lägger med två bilder med snötäckta fjälltoppar i 6000-metersklassen, tagna  innan planet började dyka ner mot Lima nere vid kusten.

Fjälltoppar i Anderna, Från planet (1969)

Fjälltoppar i Anderna, Från planet (1969)

Fjälltoppar i Anderna, Från planet (1969)

Fjälltoppar i Anderna, Från planet (1969)

Flygningen mellan La Paz och Lima tog en och en halv timme, inte de 30 minuter som tidtabellen antyder. Vi fick flytta klockan tillbaka en timme, vilket inte var något märkvärdigt. Emellertid var jag inte alls förberedd på det, för det betydde att jag hade flyttat fram den en timme på Titicacasjön, något som jag inte kunde minnas mig göra hur mycket jag än försökte.

Vi kom till Lima klockan 11.00 och skulle där byta plan. Vi hade nästan 12 timmar på oss för det, och vi tänkte förstås inte sitta på flygplatsen hela den tiden. Vi hade inga speciella planer på vad vi tänkte göra, men det var mycket att återse i denna stad där vi kände oss rätt hemma efter våra två dygn här.

Våra biljetter var naturligtvis mera läsbara år 1969 än de är i dag, men man kan fortfarande se att det totala biljettpriset från Nya York till Lima och tillbaka var 1990 kronor, vilket jag tror att jag inte har nämnt tidigare.

Våra biljetter mellan New York och Lima (1969)

Våra biljetter mellan New York och Lima (1969)

Aero Peru gav oss nu nya biljettomslag, där våra avfartstider på kvällen tydligt framgick. Så mycket kunde de göra för oss nu, men se, våra väskor kunde de inte ta emot förrän på kvällen! Nu gällde alltså att bli av med dem för dagen. Var fanns gepäckförvaringen?

Våra biljettomslag, Lima (1969)

Våra biljettomslag, Lima (1969)

Annonser
Published in: on 2013/04/23 at 21:36  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: