Inlägg 1.799: 4 maj 1969

Limaåtererövrandet

Det fanns ingenstans. Ingenstans i hela denna nybyggda terminalbyggnad fanns det något ställe att bli av med sitt bagage under den tid då man bytte från ett plan till ett annat. Aero Peru föreslog att vi skulle sitta med det på en bänk i vänthallen – i tio timmar? Alla andra bara beklagade men tyckte nog djupt inne att vi var tokiga. Så vi fick till slut dra våra väskor med oss in till staden. Fast först måste vi föreviga dilemmat på bild, så här står stackars Ed med min väska och sin bag och ser just så övergivet hopplös ut som situationen erfordrade.

Ed på flygplatsen, Lima (1969)

Ed på flygplatsen, Lima (1969)

Fotograferingen gjorde att vi just missade bussen in till Vapentorget, och då erbjöd sig en taxichaufför att ta oss in till staden för samma pris som bussen. Vi gav honom förstås en del mer än så, och på det sättet kom vi direkt till hotell Kontinental. Vi hoppades att samma portier var i tjänst som för 14 dagar sedan. Det var han nu inte, men vi sade till den som var i tjänst att vi hade nyss bott som nöjda gäster på hans underbara hotell och kunde vi nu, snälla, ta hand om våra väskor under dagen mot en god slant i betalning, och så vidare. Och det lyckades, väskorna stod snällt där till efter middagsmålet, portieren tjänade en hacka, och vi var fria att gå omkring och ha det skönt under dagen.

Vi gjorde ingenting nytt, gick omkring på Limas lugna söndagsgator och åt vår middag, inte på Tivoli utan på hotell Kontinental, detta mest för att göra portieren glad. Och vi fick faktiskt en riktigt god måltid där.

Vi var ute på flygplatsen med vårt bagage redan klockan 21.00, och nu gick det bra. Vi sände våra väskor till Miami – visa av erfarenheten hade vi inte ens en tanke på att sända dem direkt till Nya York. Först sedan vi båda hade betalat ett obligatoriskt 16 kronors bidrag till den nya, fina terminalbyggnaden fick vi våra ombordstigningskort.

Terminalbyggnadsbidrag, Flygplatsen, Lima (1969)

Terminalbyggnadsbidrag, Flygplatsen, Lima (1969)

Våra ombordstigningskort, Lima (1969)

Våra ombordstigningskort, Lima (1969)

I den tullfria avdelningen köpte vi oss naturligtvis var sin flaska att stå i vårt köksskåp i åratal. Ed tog en flaska persikobrandy. jag vet inte varför jag en gång klistrade tillslutningsremsan till min flaska rom tvärs över hans kvitto, men nu ser det ut så här.

Eds flaska persikobrandy, Flygplatsen, Lima (1969)

Eds flaska persikobrandy, Flygplatsen, Lima (1969)

Att priset för varan enligt kvittot uppgick till 3 solar – eller 36 öre – gör ingenting mera begripligt. Visserligen hade vi ju köpt en flaska rom på Sankt Thomas år 1965 för 85 öre, men att en liknande dryck nu på en flygplats skulle kosta mindre än hälften så mycket verkar vara rätt otroligt. Men det är vad som står på kvittot.

Och mitt kvitto på en flaska av ett så utsökt rom som Cartavio Blanco för bara 2,50 solar – eller 30 öre – är ännu konstigare. Kanske de avsåg dollar i stället för solar? 2,50 dollar skulle då betyda 12,93 kronor – men jag tvivlar på att jag skulle ha köpt någon såpass dyr sprit. Vad de jättestora dollarbeloppen mitt på kvittot avser har jag ingen aning om.

Min flaska rom med underliga priser överallt, Flygplatsen, Lima (1969)

Min flaska rom med underliga priser överallt, Flygplatsen, Lima (1969)

Annonser
Published in: on 2013/04/24 at 01:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: