Inlägg 1.801: 5 maj 1969

Bortabramenhemmabästregeltillämpningen

Jag satt och halvsov i väntan på Panama – som aldrig kom. Planet bara dundrade på som om det inte fanns något Panama, och när jag i min slummer kände den där bekanta nedåtvikningen så var det inte för Panama utan för Miami. Det var fullt dagsljus och när flygvärdinnan kom med kaffet och den lilla bullen så frågade jag om saken. Hade jag verkligen sovit rätt igenom Panamauppehållet?

”Nej, ingen här på planet var på väg dit, och det fanns ingen i Panama som skulle med oss till Miami, så vi gick aldrig ner där.”

Detta var något helt nytt för mig – men nog passade det oss alldeles förfärligt bra, för nu kanske vi skulle kunna komma med vår förbindelse till Nya York, trots att vi hade varit nära två timmar försenade vid starten från Lima.

Och det gick fint och till och med utan brådska. Precis som på utresan fick vi välja ut lämpligt bagage från karusellen och nu också gå igenom pass- och tullkontroll. De grävde faktiskt litet i väskorna, för det kom in mycket mera olagligt gods från Sydamerika än från Europa. När de dessutom såg att vi hade varit i Peru och Bolivien, så sade de att om vi kände någonting inom de två närmaste veckorna, så skulle vi genast gå till doktorn och visa upp det här lilla kortet som de gav oss.

Varning för gula febern, Miami (1969)

Varning för gula febern, Miami (1969)

Vi kunde nu alltså tänkas bära på gula febern, vilket är en farsot som vi inte hade ägnat en tanke under hela vår härliga tid i dessa nedsmittade länder. Inte för att vi räknade med att plötsligt få feberanfall, men vi lade ändå omsorgsfullt in det lilla kortet i våra plånböcker.

Och så checkade vi in igen, både oss själva och våra stackars väskor.

Våra ombordstigningskort, Miami (1969)

Våra ombordstigningskort, Miami (1969)

Våra bagagelappar, Miami (1969)

Våra bagagelappar, Miami (1969)

På vårt National Airlines plan blev det frukost igen, litet bastantare än den förra, och den åt vi som lunch, för det skulle inte bli tid nog för någon mat i Nya York, sena som vi var.

Vi fick några trevliga bilder genom vårt gemensamma fönster. Det var inga bergstoppar och sjöar – bara skyskrapor och oceaner. Här flög vi längs New Jerseys kust och sedan över Verrazanobron med Statenön i bakgrunden.

New Jerseys kust, Från planet (1969)

New Jerseys kust, Från planet (1969)

Verrazanobron, New York, Från planet (1969)

Verrazanobron, New York, Från planet (1969)

Och sedan flög vi över västra kanten av Brooklyn, strax innan Manhattan, vårt hem på jorden, dök upp under vingen. Den tredje bilden blev litet urtvättad, men jag tar med den ändå, för den har många intressanta detaljer att titta på.

Västra Brooklyn, Från planet (1969)

Västra Brooklyn, Från planet (1969)

Manhattan och Brooklyn, Från planet (1969)

Manhattan och Brooklyn, Från planet (1969)

Brooklyn och Manhattan, Från planet (1969)

Brooklyn och Manhattan, Från planet (1969)

Vi landade klockan 11.00, och nu gällde det att lägga manken till. Därför tog vi taxi hem, duschade kvickt och bytte om till kontorsmundering. Vi steg båda in på våra respektive arbetsplatser före klockan 13.00, och livet fortsatte som om vi bara hade varit ute för lunch.

Annonser
Published in: on 2013/05/01 at 02:00  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: