Inlägg 1.835: 1 – 3 jul 1969

Yellowbirdbekantskapsåterknytandet

Sommarvärmen damp ner över Nya York under den första veckan i juli, med 30 grader varm luft som var så fuktig att den faktiskt skapade regndroppar – inte i moln däruppe utan direkt i luften rätt nere vid gatan. Det var som att vistas inne i ett moln. Om man knöt ihop handen så bildades det genast en pöl inne i den – jag hade aldrig varit med om något liknande. De två nya sommarkostymerna av lättvättad bomull kom väl till pass, och med en sådan på kände jag inte så mycket av fuktigheten. När jag kom hem och hängde upp kostymen – inte inne i en garderob utan fritt ute i rummet – så var tyget fortfarande fuktigt nästa morgon. Därför kunde man aldrig ha samma kostym två dagar i rad. Jag hade guskelov inte slängt bort mina två tidigare sommarkostymer – i den här sortens väder tog det ibland ett helt dygn för en sommarkostym att bli helt torr efter en dags användning.

Efter en fyradagars arbetsvecka kom så det efterlängtade tredagarsveckoslutet. När Ed och jag gjorde en liknande resa över samma tidpunkt år 1966, så körde vi bara till Maine, och ändå hade vi då fyra dagar på oss – nationaldagen inföll det året på en torsdag så vi tog fredagen till hjälp. Med bilkörningen dit och tillbaka den gången i tankarna – att rulla dit och tillbaka tog nästan hela första och sista dagen i anspråk – så tänkte vi nu i stället flyga till staden Bangor i Maine och hyra vår bil däruppe.

Vårt plan skulle gå från La Guardiaflygplatsen redan klockan 20.00 på torsdagskvällen, men både Ed och jag var vana vid att komma kvickt hem från arbetet, byta kläder, ta de färdigpackade resväskorna, och skynda ner till tunnelbanetåget rätt under vårt hus.  Med tunnelbana och buss var vi på flygplatsen  gott och väl en halvtimme före planets avgång.

Vi flög med en Northeast Yellowbird (se inlägg 1667) till Boston, fast den kom iväg nästan en hel timme för sent. Trots att man försäkrade oss att anknytningen till Bangor skulle invänta oss, så var vi litet oroliga för att det inte skulle funka. Dumt över hövan att oroa sig för detta – vi kunde ju egentligen lika väl bo över i Boston och flyga till Bangor på morgonen ifall att.

En Northeast Yellowbird (internet)

En Northeast Yellowbird (internet)

Det visade sig att planet i Boston inte väntade på oss – det blev i stället vi som fick vänta på planet i Boston. Vi satt inte på vår nästa Yellowbird förrän vid 23-tiden. Men på båda planen spelade de sin rara Yellowbirdmelodi när man steg ombord – klicka gärna här för att få höra den. Jag tyckte om både färgen och musiken på dessa flygplan – det var soligt och glatt alltihop trots att det var mitt i natten. Vad betydde en timme eller två?

Annonser
Published in: on 2013/06/08 at 10:15  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: