Inlägg 1.907: 15 okt 1969

Kvällsnyhetsvietnammoratoriepåminnelsen

Vi stannde upp för litet lunch längs vår väg söderut och kom på eftermiddagen fram till Manchester, en storstad där vi inte alls hade haft för avsikt att stanna. Men när väg nummer 3 gick som gata tvärs genom staden och vi då passerade ett till synes trevligt mindre motell – envåningslängor på jättestor tomtmark, just som ute på landet – så svängde vi in där ‘bara för att titta på det’.

Det hette Motell Drottningsstaden (eng. Queen City Motel), och när de erbjöd oss ett rum för tre personer för bara 93 kronor så slog vi gärna till.

Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Och det spelade ingen roll att rummet hade golvyta nog för en extrasäng, för vi behövde ingen – rummet hade nämligen redan två dubbelsängar. I det avseendet slog det till och med Holiday Inn i Montreal. Här fick vi dock ingen utsikt, men det hade vi redan anat.

Rummet, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Rummet, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Mamma köpte många vykort, bland dem också ett av simbassängen att ha för att minnas detta förnämliga motell. Den var fylld med vatten, men det var alldeles för kallt för någon att bada i den, så det här vykortet var ju egentligen alldeles fel för oss.

Simbassängen på sommaren, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Simbassängen på sommaren, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Något som slog mig men inte betydde någonting alls för mina föräldrar var emellertid möbleringen i cocktailbaren. Den var, som bilden visar, fylld med småfåtöljer som såg nästan likadana ut som den som Ed och jag förra hösten hade köpt till vår egen lya (se inlägg 1.461). Medan vår stol hade gult tyg så var de här plastklädda, men det syns ju inte på bilden.

Cicktailbaren, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Cicktailbaren, Motell Drottningsstaden, Manchester, 1969 (vykort)

Den bild av en liknande stol, som jag, i avsaknad av ett egenhändigt fotografi, hade lyckats finna på internet, visade en möbel som var likadant enbart till formen men med allt annat helt olika: färg, material, fot. Dessa barstolar var nästan kopior av min, och jag sade till mamma att hon skulle lägga dessa stolar på minnet för att kunna jämföra dem med den som jag själv hade därhemma i Nya York.

Efter middagen tänkte vi ta en liten promenad ute på staden, men den fick inställas – det var nästan mörkt och dessutom kallt och blåsigt. I stället stannade vi inne på vårt rum och tittade på kvällsnyheterna. Javisst ja, i dag var det ju den första moratoriumdagen mot Vietnamkriget!

Det hade varit uppskattningsvis två miljoner aktiva demonstranter ute på gatorna i Amerika under den här dagen. Vi fick se en kvarts miljon marschera i Washington – och hela 100.000 i det oss här näraliggande Boston. I Nya York hade borgmästare Lindsay beordrat flaggning på halv stång på alla officiella byggnader.

Moratoriemarsch, 1969 (internet)

Moratoriemarsch, 1969 (internet)

Amerikas folk hade nu, efter ett år utan några tecken på fred, slutat tro på att president Nixon arbetade på att få ett slut på kriget – så som han hade lovat. Många deltagare bar svarta armband.

Annonser
Published in: on 2013/08/09 at 07:45  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: