Inlägg 1.923: 19 – 20 okt 1969

Niodagarfrånvaroavslutningsomslingringen

Köket tyckte mamma naturligtvis var för trångt – för det var det. Emellertid såg det rent och fint ut, för vi hade storstädat där innan jag reste till Montreal – och hjärtat Ed hade skrubbat alltihop en gång till på egen hand under veckan. Det hade aldrig varit så rent och fint i det köket, utom kanske just när vi flyttade in.

”Fällbordet har jag själv köpt och fått uppsatt”, sade jag, ”och det brunmålade skåpet på väggen ovanför har en snickare gjort efter mina mått precis så som jag ville ha det. Och sedan målade Ed och jag det tillsammans, och så kom snickaren tillbaka och satte upp det. Det hade inte räckt till utan det skåpet.” – Jag ville minsann att mamma skulle förstå, att jag hade gjort köket praktiskt och inte bara rent.

Vi satt och pratade om allt möjligt. Under bilresan hade vi förstås sagt det mesta, men hemmiljön skapar nya samtalsämnen. De visste redan att jag skulle arbeta under alla fem dagarna under veckan, så vi gick igenom vad de kunde göra under dagstid. De hade ju redan varit i Nya York år 1964, och då hade jag också arbetat på dagarna.  Mamma hade lärt sig att hitta i Nya York och att använda tunnelbanan. Hon hade då helt på egen hand hittat Frickssamlingarna (se inlägg 205), och hade även travat alla de 50 kvarteren hem från Centralparken. Pappa hade också gått omkring en del, både med mamma och sedan ensam. Så nu skulle de få fem intressanta dagar för sig själva i Nya York, och fem intressanta kvällar tillsamman med sonen.

Så småningom bröt vi upp och gick ut för att få oss en bit mat. På en ‘vanlig’ liten sylta – vi hade ju två teatermiddagar framför oss under veckan. Och när vi hade ätit ville de – precis som jag hade gissat – gå hem till sitt hotellrum och ta det lugnt. Jag följde dem till hotellporten i den ljumma oktoberkvällen och återvände sedan hem. Och ringde omedelbart upp Ed. Som omedelbart satte sig på tåget och kom hem. Och det blev stora famnen för att göra upp för nio missade kvällar med saknad på bägge håll.

Och medan mina föräldrar, några hundra meter därifrån, tänkte på stackars lilla mig liggande på min ensamma dyscha, så låg jag i själva verket på den utfällda bäddsoffan, omslingrad av min älskare, och viskade smeksamma ord i hans öra och njöt av att ge honom utlösningen av det uppdämda begär efter honom som jag hade känt under hela bilresan. Och efter det sov två tillfredsställda pojkar i varandras armar tills väckarklockan ringde 07.30 och vi båda som vanligt gick till våra respektive arbetsplatser. Vi skulle ses igen på torsdagen för middag och teater med mina föräldrar, något som Ed verkligen såg fram emot.

Annonser
Published in: on 2013/09/02 at 06:49  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: