Inlägg 1.927: 21 – 22 okt 1969

Sommarvädersvaneinvaggningsriskerna

Huvudrollen spelades av Zero Mostel, som med oändlig skicklighet förvandlade sig till en urfattig mjölkutkörare, som tillsammans med sin hustru Golde lyckas att jämka alla de uppstudsiga döttrarna till att följa de urgamla traditionerna och ändå få det som de ville. Det är mycket tårar och tandagnisslan. men hela tiden också en djärv optimism att allting till slut skall ordna sig. På ett eller annat sätt.

När jag sökte efter några lämpliga videoklipp för att visa upp de centrala melodierna i denna musikal, så fann jag till min begeistring att jag kunde lägga in en länk till en hel långfilm av Spelman på taket – i ett enda stycke. Jag har kollat de första minuterna av den, och efter vad jag såg skulle det passa dig minst lika bra att uppleva en filmversion som en teaterversion på samma skärm. Levande teater är ju i en klass för sig, men nu jämför vi ju två skärmversioner. Att uppleva den filmen – och att därmed få återuppleva föreställningen i Majestätliga teatern för många år sedan  – är nu ett nöje som jag ser fram emot så snart jag har tre timmar lediga från andra bestyr. Precis som du, kommer jag då att klicka här.

Kvällens taxi nummer tre tog oss vid 23-tiden till Femte avenyhotellet. Vi fick stå ute på gatan i säkert en halvtimme innan vi lyckades få tag i en taxi – i Nya York ringde man inte efter taxi, utan man fick ‘flagga’ ner en passerande ledig bil genom att vifta med armen. Efter en teaterföreställning finns det många flaggande armar. Men det gick till slut.

Medan vi stod därute kände vi att det hade börjat blåsa, men det var varm luft så det var bara skönt. Det var säkert 25 grader så härpass sent på kvällen. Jag var verkligt glad över att mina föräldrar hade haft såpass god tur med vädret på hela sin Amerikaresa.

Vi skildes som alltid vid deras hotellport och gjorde upp att jag skulle komma dit efter jobbet nästa dag. Inga planer för onsdagen – det behövs mellandagar utan program.

På morgonen hörde jag på de tidiga nyheterna att det hade kommit in en kallfront och gjort slut på sommarvärmen, så jag tog min regnrock med mig. När jag kom ut på Sjätte avenyn tog jag på mig rocken. Och när jag kom till arbetet så ringde jag upp föräldrarna på hotellet för att varna dem.

Mamma var helt full i skratt: ”Vi vaknade tidigt som alltid och tog på oss våra sommarkläder för att gå någonstans och äta frukost. När vi steg ut på gatan var det nästan nollgradigt! Det rök ur munnen när man andades. Vi fick gå tillbaka upp och ta på oss vinterrock och kappa. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en sådan skillnad på bara några timmar.”

Annonser
Published in: on 2013/09/03 at 08:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: