Inlägg 1.946: 1 – 4 nov 1969

Lincolncenterfotograferandet

Med listan väl avklarad åt vi frukost och tog sedan buss upp till Lincolncentret för att se vilka operor de hade att erbjuda under veckan. Och där försvann genast en av önskningarna från listan: Metropolitanoperan hade stängt på grund av scenarbetarstrejk. Det var allt vi fick veta – trots mitt noggranna läsande av Nya Yorks Tidender hade denna strejk förbigått mitt vaksamma öga. Men internet har nu hjälpt mig med en bild från 1969 av dirigenterna Leopold Stokowski, 87 år gammal, och Leonard Bernstein, 51 år gammal, under ett försök att övertala en fackföreningsledare att göra slut på operastrejken.

Leopold Stekowski, Leonard Bernstein och en fackledare, New York, 1969 (internet)

Leopold Stokowski, Leonard Bernstein och en fackledare, New York, 1969 (internet)

Som tröst i bedrövelsen tröstade sig mamma med ett vackert vykort av Metropolitanoperan i kvällsbelysning. Det verkar som om det låge ett dis här och var i förgrunden på bilden. Jag har försökt gnugga bort det från kortet, men tidens tand har tyvärr berövat en del av kortet dess forna spegelglans.

Metropolitanoperan, New York, 1969 (vykort)

Metropolitanoperan, New York, 1969 (vykort)

Under en av vardagarna kom mina föräldrar tillbaka till Lincolncentret och passade då på att ta några bilder därifrån. Jag lägger in dem nu i samband med lördagens misslyckade biljetttinköp, trots att det kronologiskt sett inte hör hemma just här.

Först en bild av mammas rygg, där hon sitter på kanten till fontänen framför operahuet.

Mammas rygg och Metropolitanoperan, New York (1969)

Mammas rygg och Metropolitanoperan, New York (1969)

Och så tog de var sin bild av varandra tvärs över Lincolncentrets Spegeldamm. Om du tittar noga efter kan du se att de på bägge bilderna också lyckades få med Henry Moores välbekanta stenskulptur Vilande figur (eng. Reclining figure) mitt i dammen.

Pappa alldeles ensam i Lincolncentret, New York (1969)

Pappa alldeles ensam i Lincolncentret, New York (1969)

Mamma alldeles ensam i Lincolncentret, New York (1969)

Mamma alldeles ensam i Lincolncentret, New York (1969)

Bosse och Ulla Kördel träffade vi samman med, men jag minns inte var någonstans. Kanske de kom upp till min lya – inte troligt – eller till hotellrummet – ännu mindre troligt. Att vi inte reste ut till deras hem i en förort är jag övertygad om, för något sådant hade tagit en dag i anspråk och då hade jag absolut kommit ihåg det. Så vi måste ha ätit ett mål tillsammans med dem på någon restaurang i Nya York.

När mamma skrev till mig efter hemkomsten nämnde hon att jag hade sagt ”dessa två svenskar, vad var det nu de hette” i samband med sammanträffandet med just Bo och Ulla. De å sin sida hade skrivit hem till Bos föräldrar i Eskilstuna, att det hade varit sååå roligt att träffa mig. ”Med så olika ögon kan man se på sina medmänniskor”, var mammas kommentar till mig. Och hon hade förstås alldeles rätt.

Annonser
Published in: on 2013/09/29 at 08:16  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: