Inlägg 1.968: 1 dec 1969

Omfärgningsprocedursuppmärksamhetstilldragandet

Hur det var utomhus i Nya York under de ögonblick då vi bytte transportmedel mellan flygmaskinen och 351:an märkte vi förstås, men det var av mindre intresse för oss än sängen som väntade efter resans strapatser. Men på morgonen kände man verkligen hur olikt allting var i jämförelse med S:ta Korset. Det var fort fort fort och det var kallt kallt kallt. Hur kunde man bo på en sådan här plats?

Ed och jag hade semestrat på många ställen, alla olika varandra och alla olika Nya York. Men ingenting hade varit så stillsamt och långsamt och varmt i skön förening som S:ta Korset. Även det sömniga S:t Thomas hade varit minst dubbelt så jäktigt som S:ta Korset. Trots att Ed och jag aldrig formellt kom att utnämna S:ta Korset till den bästa platsen för oss att koppla av på, så blev det bara så att vi helst sökte oss dit för att komma bort från allting under några dagar.

Chocken under den första morgonen ute på staden efter hemkomsten kom vi förstås lätt över. Man svepte tjockare kläder hårdare om sig, man ökade steglängden med en decimeter eller två, och man snabbade upp sin trottoarhastighet från 100 till 120 enkelsteg i minuten. På så sätt blev vi redo att tackla Vinternyayork,

”Oj, vad du är brun!” sade de mig på jobbet. Och då kunde de bara se ansiktet och händerna. Jag kände lust att ta av mig alla kläderna för att verkligen visa upp hur brun jag var, men det var ju inte platsen för sådant. Jag svarade att jag hade varit på S:ta Korset några dagar, och till dem som inte visste vad S:ta Korset var för något – och det var flera än jag hade trott – så sade jag bara litet nonchalant att det var en av Jungfruöarna. Jag gick inte närmare in på att berätta mera om vårt semestermål, för jag ville ju inte skapa en vild rusning från kontoret till vår privata paradisstrand – det som gjorde den paradisisk var ju till största delen den totala avsaknaden av andra människor.

Lustigt nog reagerade Eds medarbetare på Allied Chemical på liknande sätt, fast förstås i mycket mera lågmäld röst – för vita att kommentera hudfärgen på en svart person var mycket olämpligt, såvida man inte kände varandra mycket väl. Men visst hade Ed också blivit mycket mörkare under semesterdagarna, även om jag inte tänkte på den saken själv. Dels hade ju omfärgningen av oss båda skett successivt under veckan, och dels var jag så upptagen av min egen hudfärg att jag inte ägnade en tanke åt något så trivialt som färgen på Ed.

Annonser
Published in: on 2013/10/22 at 06:53  Comments (2)  

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. I really enjoy the blog.Much thanks again. Great.

    • Thank you, my friend. Enjoy it now, because during May there will be no blogging for me.
      Gymbrat


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: