Inlägg 1.969: 1 dec 1969

Systemingenjörskommissionspopularitetsväxlingarna

Mitt lönekuvert låg som väntat bland all annan internpost i min låda – men inget kommissionskuvert. Precis som förra månaden. Det var förstås förlusten av mäklarfirman duPont som kund som gjorde att totalförtjänsten på hela IBM:s mäklarkontor låg på minus.

Enda trösten, om man kan kalla det så, var att jag nu hörde andra röster än min egen säga att vi systemingenjörer inte borde ha kommission som del av vår lön. Den hade införts av IBM vid början av år 1968, och alla systemingenjörer på hela kontoret fick därmed bara 80% av sin månadsbaslön men samtidigt en kommissionscheck som var uträknad som en viss procent – samma för alla på hela kontoret – av den summa som hade dragits av från baslönen.

Jag ansåg då att kommission var något som man skulle få för väl utfört arbete, och det var därför som våra försäljare fick halva sin baslön i form av kommission – det var ju deras eget försäljningsarbete som fick deras kund att köpa mera från IBM. Men kommissionen för oss femtio systemingenjörer baserades ju på hur väl alla försäljarna som grupp hade arbetat, och därför var det stört omöjligt för mig att betrakta min kommission som en belöning för mitt eget goda arbete. Och dessutom var ju systemingenjörernas uppgift inte att sälja utan att rätta till vad försäljarna hade tokat till i sin föräljningsiver (se inlägg 1.269-1.270).

Även när det visade sig att vi systemingenjörer blev mycket bättre betalda genom att få kommission, så höll jag fast vid min principiella inställning – efterhand, när jag drunknade i pengar, blev jag, förståeligt nog, rätt tyst om den saken. Men när det nu hade blivit nollbetalning i kommission i flera månader för oss alla, ja då var jag inte längre ensam i min uppfattning. Det kändes gott att nu kunna säga: ”Va va de ja sa?”, även om jag inte formulerade det precis på det sättet.

Min kund Dean Witter hade klarat sig helskinnad genom min fyra börsdagars frånvaro, och det var ett verkligt glädjeämne för mig. Ett par veckor senare fick jag ett formellt brev, där min chef Dick Gottlieb skrev att jag hade gjort ett bra arbete hos Dean Witter – sådana brev hamnade bland företagets persondokument för framtida bruk – och en månad efter det kom det ett annat formellt brev från IBM:s regionschef, i vilket jag inbjöds till årets symposium, som skulle hållas i mars i Atlanta. Från det förra symposiet i Miami körde jag någons bil tillbaka till Nya York – på vilket ovanligt sätt skulle jag månne komma hem på från Atlanta?

Annonser
Published in: on 2013/10/22 at 21:05  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: