Inlägg 1.992: 22 – 25 jan 1970

Stockholmsfödelsedagsfirandet

De startade klockan 10.00 i minus 3 graders grått väder och stannade över för lunch på Täljekällaren i Södertälje. Stockholm var grått, moddigt och rörigt. Efter pappas middagsvila gick de till NK och drack kaffe och mamma hittade där två par Ballyskor som hon köpte sig för födelsedagspengarna.

De hade tänkt äta middag före teatern men upptäckte att de inte alls var hungriga. På teatern satt de på åttonde bänk och det var precis lagom. Mamma njöt av att nu trots den urdåliga akustiken kunna förstå nästan allting, därför att hon hade spelat sångerna från de pianonoter som hon hade köpt på teatern i Nya York. Det mesta på scenen var likadant som i Nya York: Gösta Bernhards Tevje var faktiskt lika bra, och Isa Quensels Golde kanske litet för hård. Det var en underbar föreställning, fast den i Nya York var allt ett strå vassare.

Gösta Benhard och Isa Quensel i Spelman på taket, Stockholm, 1970 (internet)

Gösta Benhard och Isa Quensel i Spelman på taket, Stockholm, 1970 (internet)

Och kan man tro att i Hylands hörna på TV ett par kvällar därefter medverkade Tevje och Golde med att sjunga både ‘Älskar du mig?’ och ‘Om jag hade pengar’? I samma TV-program var också Signe Hasso med – hon var i Stockholm på blixtbesök från San Francisco, där hon gjorde stormsuccé i ‘Kabaré’. Det var mycket i samband med mammas födelsedag som passade in så fint.

Efter teatern kände de sig litet sugna och gick då på Sombrero på Drottninggatan och åt litet och drack vin rosé. På morgonen åt de frukosten på rummet, och sedan tog mamma en liten promenad. Pappa vilade upp inför dagens körning, för han skulle inte få tillfälle till någon eftermiddagstupplur.

De kom hem till Örebro innan det blev mörkt, och pojkarna på pappas kontor sade att faster Lily hade ringt. De hade sagt till henne att pappa och mamma var bortresta men visste inte varthän. Det visste de förstås, men de var helt insatta i komplotten.

Pappa var färdig med sin maskinkonstruktion för Pilkington och sysslade nu med att beskriva den på engelska, trots att han ännu inte hade fått den väntade beställningen på den. De höll bägge tummarna för att det skulle bli av.

För Ed och mig blev det återigen ingen chans till skidåkning över veckoslutet. Det var inte bara det smällkalla vädret som spelade in, utan det verkade också mindre inbjudande att komma hem med skidbussen klockan 20.00 och sedan börja arbeta vid midnatt. Så Ed och jag tog det lugnt, vågade oss ut litet grann men blev ändå mest hemmasittande. Eller liggande – för min dagsrytm stämde inte alls ihop med den i Nya York. Jag levde numera på Teherantid, och där sov man 9 timmar tidigare än i Nya York. Så jag sov sött när Ed var och hälsade på hos sin familj.

Annonser
Published in: on 2013/11/13 at 08:22  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: