Inlägg 2.009: 4 mar 1970

Rekordmellanmålsavnjutningsrepetitionsavsikten

Morehouseuniversitetet låg ytterligare ett par kilometer längre ut från Atlantas centrum. Utan att ha något särskilt ärende dit ville jag så gärna besöka denna topprankade humaniorahögskola för svarta män. Den hade varit Martin Luther Kings lärosäte en gång i tiden, och den förekom ofta i bakgrundsinformationen om män som i dessa dagar bara väntade på att få träda fram i samhället.

Sigillet för Morehouseuniversitetet, Atlanta (internet)

Sigillet för Morehouseuniversitetet, Atlanta (internet)

Snart nog hade jag kommit fram till den skogspark i vilken skolan låg, och jag vet inte precis vad jag hade väntat mig att få se. En bostadlänga här och ett auditorum där, en tennishall här och en administrationsbyggnad där. Allt låg vackert bland träden i deras skira vårgrönska, men utan att egentligen veta vad som var vad och varför jag egentligen var där, så var jag snart på min väg tillbaka mot Atlanta igen.

Vid en vägkorsning mitt ute på ängarna mellan Morehouseförstaden och själva Atlanta låg det en servering av hamburgare, och när jag gick förbi den kom jag på att jag var hungrig – det hade bara varit kaffe och bulle på planet, och det var länge sedan dess. Så jag steg fram till luckan och beställde en ‘Baddare’ (eng. Whopper), som de kallade sin hamburgare på det här stället. Jag var van vid de hamburgare som vi någon gång köpte på det lilla krypinnet ‘VitaTornet’ i hörnet av Greenwichavenyn och Sjunde avenyn i Nya York.

En av Vita Tornets hamburgarserveringar, New York (internet)

En av Vita Tornets hamburgarserveringar, New York (internet)

De kostade inte mer än 75 öre, och det var de värda när man var hungrig, även om det egentligen inte var mycket till mat: en vit bulle med en skiva grillad köttfärs inuti, och så litet ketchup.

Hamburgare från Vita Tornet, New York (internet)

Hamburgare från Vita Tornet, New York (internet)

Atlantas baddare kostade hela 1,25 kronor, så jag hade skäl att tro att den skulle vara en bra bit större, och när jag fick den invikt i sitt vaxpapper att äta vid ett av borden utanför, så var det uppenbart att en baddare var något helt annat än en vanlig hamburgare. Jag fick hålla paketet med bägge händerna, för det var stort och mjukt och det kändes som om innehållet skulle falla sönder om man klämde på det. Och där satt jag med mitt mellanmål, som för mig blev en hel måltid.

En baddare (internet)

En baddare (internet)

 Själva hamburgaren var fyra gånger så stor som Vita Tornets, och dessutom fanns det halvsmälta ostskivor, en stor skiva rå lök i ringar, tomatskivor och massor med grön sallad, och över alltihop rann det majonnäs och ketchup åt alla håll. Jag tog mig en ordentlig tugga, och det smakade himmelskt gott. Det var inte bara majonnäs och ketchup – det var någon sorts sursöt sås också, och den gjorde hela rätten ännu bättre.

Vad hette den här serveringen? Burger King. Jag lade det på minnet, för den här drömmåltiden tänkte jag upprepa ofta när jag kom tillbaka hem till Nya York. Burger King. Burger King…

Varumärke för Burger King (internet)

Varumärke för Burger King (internet)

Annonser
Published in: on 2013/11/21 at 08:52  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: