Inlägg 2.065: 17 maj 1970

Stadsgatulinbaneflodhamnsminiatyrupplevelsen

Efter vår vidsynta måltid uppe i Euromasten gav vi oss iväg till Rotterdams centrum. Vi ämnade ju inte tillbringa någon tid i staden, och då gällde det att se det som vi kunde hinna med under den här söndagen. Några kilometer var det väl dit, men vi var ju vana vid heldagspromenader i Nya York, så detta var bara skönt.

Det var Ed som först såg linbanan ovanför oss på gatan. Den såg precis ut som en skidlift med bänkar för två ute i det fria, och där satt det folk i vanliga promenadkläder – utan skidor och vadderade jackor – och färdades ovanför gatularmet.

”Jag undrar vart de är på väg”, sade dumma jag.

”Nej, det verkar som om det var ett turistjippo”, tyckte Ed. ”Men man ser nog bra däruppifrån. Ska vi göra det?”

Absolut! Vi följde de gator som linbanan gick över och kom så småningom fram till en station, en plattform nere vid gatuplanet, där man kunde stiga av och på. Vi löste två biljetter för tillsammans 5,72 kronor, och strax var det vår tur att ställa oss och vänta på den lilla puffen bakpå lårbenet som betydde att man skulle sätta sig ner. Precis som i vilken skidbacke som helst fast utan skidor att glida på. Det påminde en hel del om Villard sur Ollon (se inlägg 671), fast då var det ju helt nytt och skrämmande alltihop.

Våra två biljetter till linbanan, Rotterdam (1970)

Våra två biljetter till linbanan, Rotterdam (1970)

Vi gled fram mitt över gator och torg – många gågator – och överallt låg det fina butiker, som ju alla var stängda nu på söndagen. På bänken närmast framför vår satt det till vänster en ung kille med sin flickvän, vars fötter syntes till höger under bänken, men hennes huvud vilade helt mot hans till vänster.

Linbanan över en butiksgågata, Rotterdam (1970)

Linbanan över en butiksgågata, Rotterdam (1970)

Och så plötsligt hade vi Rotterdams jättestora flodhamn rätt under oss! Ja, inte hamnen som sådan, utan en exakt miniatyr av olika delar av den. Jag tog dessa bilder nedåt till höger från vår linbanebänk, och som du ser var vattnet skarpt blått – det var riktigt vatten ovanpå en blåmålad botten. För att få se denna påkostade miniatyrmodell måste folk uppenbarligen betala en avgift – eller åka med linbanan som vi – för den var ordenligt omgiven av höga, ogenomtittbara väggar.

Modell av del av hamnen, Rotterdam (1970)

Modell av del av hamnen, Rotterdam (1970)

Den här ön mitt i älven Maas – med ett korsande järnvägsspår och med massor av byggnadslängor och kranar – var formad precis som ett fartyg med hög för och avsmalnande akter. Jag trodde först att detta var ett uttryck för modellbyggarnas fantasi, tills jag kollade på en karta över hamnen och hittade precis denna ö. Fantastiskt, helt enkelt! Detta var verkligen en absolut riktig förminskning av verkligheten.

Modell av del av hamnen, Rotterdam (1970)

Modell av del av hamnen, Rotterdam (1970)

Annonser
Published in: on 2014/01/18 at 09:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: