Inlägg 2.095: 22 maj 1970

Luftbroerinringarna

Vi sov gott i våra smala sängar efter gårdagens ‘strapatser’, och hela följande dag gick vi till fots för att få se Berlin. Alla våra långa promenader därhemma i Nya York med omgivning kom nu väl till pass, för vi blev inte ett dugg trötta under hela fredagen.

Nu i dagsljuset kunde vi  se det rätt malätna hus som vi bodde i – vårt lilla rum låg bakom ett av dessa fönster.

Vårt rum låg bakom ett av dessa fönster på Krummegatan, Berlin (1970)

Vårt rum låg bakom ett av dessa fönster på Krummegatan, Berlin (1970)

Vi gick två kvarter norrut och svängde sedan österut på Bismarcksgatan (tys. Bismarckstraße), och efter bara fyra kvarter på den kom vi till den runda Ernst Reuterplatsen (tys. Ernst Reuter Platz). På det här flygbilden, tagen rätt ovanför Ernst Reuterplatsen ser man i vänstra kanten början på 17:e Junigatan (tys. Straße des 17. Juni) och uppe i det övre högra hörnet den svarta skepnaden av Åminnelsekyrkan.

Flygbild tagen ovanför Ernst Reuterplatsen, Berlin, 1970 (vykort)

Flygbild tagen ovanför Ernst Reuterplatsen, Berlin, 1970 (vykort)

Ernst Reuter var Västberlins älskade borgmästare från 1948 till 1953 i början av det kalla kriget. Eftersom Berlin låg i den tyska ockupationszon som förvaltades av Sovjetunionen ville ryssarna överta alla stadens sektorer, men det vägrade västmakterna att gå med på. Därför skar ryssarna utan varning av alla transportleder till Berlin genom sin ockupationszon, landsvägar, järnvägar och båtleder. Detta skedde den 24 juni 1948, och läget blev då plötsligt prekärt – utan tillförsel av förnödenheter kunde den omringade staden inte existera. Ernst Reuter anbefallde de tre västliga ockupationsmakterna – Amerika, Storbritannien och Frankrike – att bygga en ‘luftbro’ till Berlin. Den kom att utgöras av flygplan, som var tredje minut dag och natt flög varor från Västtyskland till Berlin under de 11 månader som staden låg i blockad.

Ernst Reuter på Zoologiska Djurparksstationen, Berlin (internet)

Ernst Reuter på Zoologiska gårdens station, Berlin (internet)

Ernst Reuter spelade en avgörande roll i det enorma organisationsarbete som krävdes för att distribuera allt som levererades till de tre flygplatserna i Västberlin. Internet har hjälpt mig med den här listan på en del av allt det som flögs in för de två miljoner tyskar som bodde i Berlin: ost, fisk, vetemjöl, korn, jäst, mjölk, kaffe, fett, kött, potatis, socker, grönsaker, kol, bensin och salt.

Ett förnödenhetsplan landar i Berlin under blockaden 1948 (internet)

Ett förnödenhetsplan landar i Berlin under blockaden 1948 (internet)

Och det gick med envishet. Västberlinarna valde Reuter till sin borgmästare. I maj 1949 återöppnade Sovjetunionen de normala tillfartsvägarna till Västberlin, och blockaden var över. Den här symbolen för luftbrons ena landfäste restes vid Berlins flygplats Tempelhof för att hålla vid liv minnet av hur västmakterna räddade sina forna fiender. Idén bakom skulpturen påminner mig om kedjan i Rovaniemi, som Ed och jag såg vid vår Skandinavienresa år 1967 (se inlägg 1106).

Minnesmärket för luftbron åren 1948-49, Flygplatsen Tempelhof, Berlin (internet)

Minnesmärket för luftbron åren 1948-49, Flygplatsen Tempelhof, Berlin (internet)

Annonser
Published in: on 2014/02/22 at 10:02  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: