Inlägg 2.110: 23 maj 1970

Wienerbrödsfrosseriet

Ed hoppade ur bilen och snappade upp några härliga wienerbröd, som faktiskt fortfarande var ugnsljumma. Sedan han hade fått smaka på europeiska wienerbröd hade han blivit lika tagen som jag av hur goda de kunde vara. I Amerika existerade det helt enkelt ingenting liknande. Det fanns visserligen en seg bulle som kallades för Dansk (eng. Danish) – vilket betydde ‘Dansk bulle’ – men det  skulle en dansk ta som en riksförolämpning. Och Frankrike, där Ed ju hade varit år 1962, hade heller inte haft några wienerbröd att bjuda på. Men nu, när de fanns överallt, så ville han äta dem för jämnan.

Ed köper wienerbröd, Querenhorst (1970)

Ed köper wienerbröd, Querenhorst (1970)

Nu satt vi i vår lilla bil i Querenhorst och smaskade på vårt ovanliga och underbara mellanmål.

”Här skulle man bo”, sade Ed, vad han nu menade med det.

Tjocka och belåtna fortsatte vi vår körning vidare norrut och kom snart till ett ställe där vägen löpte nästan alldeles intill zongränsen. Där stod det nämligen tätt med stolpar och skyltar, så som på den här platsen.

Varningsmärkningar för gränsen till tyska östzonen (1970)

Varningsmärkningar för gränsen till tyska östzonen (1970)

Vår bil framför zongränsvarningarna (1970)

Vår bil framför zongränsvarningarna (1970)

Vi hade förstås inte en tanke på att ge oss in i buskagen bakom varningstecknen. Jag visste att det fanns landminor och taggtråd och annat elände överallt längs dessa gränser mellan öst och väst, så allt vi gjorde var att titta och fotografera, och sedan fortsatte vi vår körning.

Efter en stund kom vi till en större avtagsväg in till en liten by på höger sida. Den hette Zicherie/Böckwitz – Zicherie var namnet på den del av byn som låg i provinsen Nedersaxen (tys. Niedersachsen) och Böckwitz den del som låg i provinsen Saxen-Anhalt (tys. Sachsen-Anhalt). När Tyskland delades upp i ockupationszoner efter kriget hamnade Saxen-Anhalt i öst och Nedersaxen i väst. När öst senare spärrades av från väst, så spärrades alltså Böckwitz effektivt av från Zicherie utan hänsyn till folk och fä och hur de hängde ihop.

Avtagsvägen var stor och asfalterad. Den var inte byggd för att bara leda till Zicherie/Böckwitz, utan också vidare till Jahrstedt, ett litet större  lantbrukssamhälle fem kilometer bort, och sedan till Kunrau, ett ännu litet större samhälle, ytterligare fem kilometer därbortom. Och så vidare mot staden Klötze. Detta var alltså traktens genomfartsväg – bara det att det erbjöds inte längre någon genomfart. Vägen tog helt enkelt slut mitt i Zicherie, lika abrupt som spårvagnsgatan tvärs över Potzdamplatsen i Berlin.

Annonser
Published in: on 2014/03/05 at 23:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: