Inlägg 2.120: 24 maj 1970

Djurburförkastelsetillämpningsfördelarna

Från där högt uppe i skyn kunde vi, med hjälp av överallt uppsatta kartskisser, identifiera en massa olika byggnader och ögonfång på marken långt bortigenom. I den klara luften kunde jag klicka här och då höra Barbra Streisand sjunga En vacker dag kan man se hur långt som helst (eng. On a Clear Day You Can See Forever), för det stämde precis. Jo, vi kunde även se Hagenbecks djurpark här från TV-tornet.

På restaurangen en trappa upp valde jag ovanligt nog en hamburgare – vi var ju i alla fall i Hamburg – och jag tror att Ed följde detta mitt förfärliga snedsted. Men det var mat i alla fall.

Och sedan tog vi hissen tillbaka ner till vår bil. Och körde den lilla biten till Hagenbecks djurpark.

Hagenbecks djurpark, Hamburg, 1970 (broschyr)

Vattenmålning av entrén till Hagenbecks djurpark, Hamburg, 1970 (broschyr)

Jag besökte Hagenbeck år 1954 när jag körde genom Hamburg på min skoterresa hem från England, och jag blev då alldeles överväldigad av att djuren där inte visades upp i burar med järnstaket framför. Utan att behöva se djuren visuellt styckade i små bitar av burarna järnstänger kunde man här se dem hela och fria ute på synbarligen ändlösa savanner och tundror – och det var ändå riskfritt för oss besökare. Hagenbecks använde sig nämligen av vallgravar och bergväggar för att få djuren att stanna kvar på sin anvisade lott här i livet.

Detta var en nymodighet bland zoologiska parker. Och oavsett det värdefulla i att få se djuren röra sig såpass öppet, så åtnjöt besökaren också en viss säkerhet i att nu inte riskera att få fingrarna avbitna av små rara klappvänliga nosar som stack ut mellan gallren – för det fanns inga galler att tigga mat genom.

Denna detalj var egentligen det enda jag kom ihåg från år 1954 – skulle det vara likadant den här gången?

Vid ingången till Hagenbecks tog jag vår enda kamerabild från djurparken, och inte kunde jag då veta att det skulle bli precis samma motiv som konstnärens vattenmålning på bilden härovan! En liten skillnad var det dock – Ed kom med på min bild. Han står där nära det nedre högra hörnet bland alla människorna som trängdes för att komma in.

Ed bland alla människorna som skall in genom entréporten, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

Ed bland alla människorna som skall in genom entréporten, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

Biljetterna för oss kostade 5,04 kronor vardera. Det var egentligen inte alls dyrt, för vi kom att stanna här på Hagenbeck i hela tre timmar! Och vi som hade trott att vi bara skulle ta en sväng inom i en timmes tid eller så.

Våra entrébiljetter, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

Våra entrébiljetter, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

För avgiften kom vi inte bara in genom porten – vi fick också två trevliga presenter på köpet. En var en bildkarta över hela djurparken med alla sevärdheter numrerade från 1 – Stora fågeldammen – till 56 – kattbjörnarna. Det betydde 3 minuter per djurskådande för vår del om vi följde de svarta pilarna på kartan och inte gick vilse. Att du inte kan urskilja någon text i det här lilla formatet är något som du får ha överseende med.

Besökarkarta, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

Besökarkarta, Hagenbecks djurpark, Hamburg (1970)

Annonser
Published in: on 2014/03/10 at 06:56  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: