Inlägg 2.122: 24 maj 1970

Gamlastanutforskandet

Jag kan inte minnas att vi växlade några ord med Curd Jürgens mer än ett vänligt ‘god dag’, men där satt vi mitt emot varandra, han med en kvinna i sällskap. Det var så trångt på terrassen att folk dubblade upp överallt, och då var det ju inget tvång att vara sällskaplig.

Inte för att jag kan begripa hur jag lyckades slingra mig iväg därifrån med min kamera – antagligen toalettbesök – men det gjorde jag, och här är resultatet.

Ed med Curd Jürgens vid samma bord, Alsterpaviljongen, Hamburg (1970)

Ed med Curd Jürgens vid samma bord, Alsterpaviljongen, Hamburg (1970)

Det syns på min bild hur folk omkring stirrade litet diskret på kändisen och att han helt klart var van vid uppmärksamheten. Från vad jag ser verkar det som om Ed konverserade med kvinnan, men jag minns ingenting om det. Här är en detaljförstoring av samma fotografi.

Detalj ur föregående bild (1970)

Detalj ur föregående bild (1970)

Efter denna cause célèbre, vad skulle vi sedan ta oss för? Vi vandrade litet mållöst mot vad kartan kallade ‘Gamla stan’ och stötte därvid på rådhuset, som jag borde ha sett vid tidigare besök men som var helt nytt för mig. Det hade någon sorts helt ointressant söndagsmarknad på torget framför.

Vattenmålning av rådhuset, Hamburg, 1970 (broschyr)

Vattenmålning av rådhuset, Hamburg, 1970 (broschyr)

Gamla stan hade ingenting av Västerlånggatans kaliber att visa upp – i stället fick vi en underbar, helt nyuppförd, svartglasad kontorsbyggnad på sexton våningar rätt framför oss, och Ed tog snabbt en bild av mig på väg mot den. Uppe på toppen stod det nämligen ‘IBM’.

Dras mot IBM:s byggnad, Hamburg (1970)

Dras mot IBM:s byggnad, Hamburg (1970)

Jag hade hittills inte ägnat IBM en tanke under hela resan. Mitt arbete var helt bortkopplat – så som det ju bör vara – och därför kändes detta som att av en händelse stöta på en god vän från gamla dagar någonstans i ett främmande land. Men nu var jag på semester, inte på affärsresa, så närmare varandra än hundra meter kom vi inte.

Resten av Gamla stan bestod inte av kontorsskrapor utan av ganska nybyggda, sex våningar höga bostadshus, och detta var ju helt naturligt. Hamburg var ju en viktig kommunikationsknut med Tysklands största hamn, och bombningarna under kriget hade raserat det mesta, gammalt som nytt. Vad vi såg var därför mest sådant som man hade byggt upp efter katastrofen, rent och fint men inte så värst intressant.

Men vi fick verkligen se att det var en hamnstad. Det var fullt med kanaler överallt, ofta omgivna av moderna kontorsbyggnader.

Kontorshus och kanaler, Hamburg (1970)

Kontorshus och kanaler, Hamburg (1970)

Och litet längre ut från centrum fann vi gamla hus, blandade med nya, längs en kanal med direkt tillträde till vattnet – då verkade vi faktiskt vara i Amsterdam i stället för i Hamburg.

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Vi bara knäppte bilder av dessa kanalmiljöer, och Curd Jürgens var nu helt bortglömd.

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Fast så började det skymma, och den här öppna porten med pelargonier i fönstren fick bli vår sista bild.

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Hamnkvarteren, Hamburg (1970)

Annonser
Published in: on 2014/03/11 at 22:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: