Inlägg 2.125: 25 maj 1970

Högkvalitetsresväskan

Ed hade gjort en lång lista på allt vad han och jag hade tänkt köpa här i Hamburg. Här i pappershandeln ville jag köpa högklassiga linjaler med millimetrar i stället för sextondels tum och sådant dumt. Sådana saker fanns inte att få tag i i Amerika, och det skulle inte finnas förrän man hade övergått till decimalsystemet i likhet med alla andra länder av betydelse. Men det gick så oändligt sakta framåt i den riktningen, och jag ville inte sitta och vänta, så nu skulle jag ha med mig decimalgrunkor från Hamburg.

Vad annat jag köpte där och vad Ed köpte kan jag inte erinra mig, men det blev en hel del ospecificerade poster på vår räkning. Vi betalade 89 kronor för alltihop och visslade förnöjt efter dessa goda inköp när vi gick tillbaka till garaget och lade påsarna i bilen.

Våra kontorsvaror från J H Behrman, Rödingsmarkt 16, Hamburg (1970)

Våra kontorsvaror från J H Behrmann, Rödingstorget 16, Hamburg (1970)

Sedan gav vi oss iväg till fots genom Hamburgs själva butikscentrum. Det befann sig mitt i virrvarret av kanaler och kontorshus som vi hade tagit oss genom under gårdagen – fast då var hela området dött och varenda affär stängd. I dag var det fullt med folk och även en del trafik, och vi gick på en smal gata som hette Nya Vallen (tys. Neuer Wall) med enbart förstklassiga affärer – de såg alla ut att vara luftiga och moderna och välsorterade. Där kom vi förbi en butik som verkade att ha något som jag absolut ville köpa, nämligen en resväska. Om jag köpte den nu, så kunde vi sedan bära allt annat som vi köpte i den och på så vis inte behöva kånka runt med en massa lösa påsar att hålla ordning på.

Butiken hette Grönskogen (tys. Grünewaldt) – vilket påminde oss om ett visst motell i Berlin – och de specialiserade sig just på reseffekter av alla de slag. Jag förälskade mig i en skinande ljusbrun väska av konstläder med aluminiumram, lätt som en fjäder, och den köpte jag med glädje. Jag ville se snygg ut på mina affärsresor, och detta var väskan för det. Men den såg inte heller ut att vara så värst ömtålig, så jag skulle säkert kunna använda den också till privatresor – till Hamburg exempelvis. Den kostade 150 kronor, vilket var mera än vad vi hade betalat för vårt hotell – men efter inköpet av väskan hade jag en väska medan vi från hotellet inte hade kvar mera än ett trevligt minne.

Min resväska från Grünewaldt, Nya Vallen 43, Hamburg (1970)

Min resväska från Grünewaldt, Nya Vallen 43, Hamburg (1970)

Den här väskan kom jag att ha kvar i 25 års tid och reste jämt med den. Men den hade sina egenheter. Den öppndes i två identiska halvor – inte som den gammalmodiga typen av resväska som hade ett lock som stod upp när man grävde i väskan. Detta gjorde att man alltid måste lägga beslag på två kvadratmeter golvyta för att slå upp den på. Den hade också svårt att stå upprätt, för den hade en så liten bottenyta att den gärna välte åt endera hållet. Men ändå fortsatte jag att älska den väskan genom alla åren.

Annonser
Published in: on 2014/03/13 at 05:19  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: