Inlägg 2.141: 26 maj 1970

Medgästkvalitetsolämpligheten

Några minuter senare hade spårvagnen fraktat oss till Rembrandttorget (hol. Rembrandtplein) – jag tror mig minnas att det var linje 4, vad det nu skall vara bra att veta det för. Torget var inte stort, och först fick vi söka efter arkaden Butiksgalleriet (hol. Winkelgallerij), och i den efter bastun. Vi betalade våra 10 kronor var, gick in på herravdelningen och bytte om till ingenting. Ed var som alltid underbart vacker utan sina kläder, men det var särskilt på en sådan här allmän plats som jag verkligen tänkte på det och på hur lycklig jag var över att han var min.

Våra biljetter till Sportfondsen Sauna, Amsterdam (1970)

Våra biljetter till Sportfondsen Sauna, Amsterdam (1970)

Allting här var snyggt och välhållet, så rent och fint att det på något sätt verkade som om det låg en statlig hand över det hela. Jag hade ju inte någonting liknande från Nya York att jämföra med, för jag hade aldrig brytt mig om – läs: ‘vågat’ – gå till ett bögbad. Jag visste ju att de fanns, men inte var de låg någonstans. Detta hade jag gjort med avsikt för att inte förledas att gå dit, för om jag inte visste var de låg så skulle jag ju inte kunna hitta dem. Jag visste ju också att baden var smutsiga och infekterade, och vetskapen om detta hade varit ytterligare ett argument för mig att stå emot frestelsen. Men nu var jag här, och det verkade ju inte farligt på något sätt.

Man kunde ju inte veta om de män som var där var leklystna bögar eller bara var där för att bli rena till kropp och själ. Det var minsann inte många män där, och inte en enda av dem såg det minsta ut som på annonsbilden. De var mycket äldre allihop, över 50, magra och otränade och för mig ointressanta som sexobjekt – och själva verkade de också att vara helt ointresserade av sex. Naturligtvis var det mitt eget fel – jag passade inte alls in i mönstret i denna bastumiljö. Flörta med killar på gatan var ju något som jag kunde göra utan minsta tvekan, men i Nya York kunde man ju se vem som var vem – hur skulle man veta det här i Amsterdam? Och här i bastun såg de alla ut som nakna medelålders affärsmän på hemväg från jobbet till fru och barn – och jag hade säkert alldeles fel.

Precis som när Ed och jag gick på ett sexparty, som hos Stan Cumberpatch, så höll vi inget som helst samband med varandra utan raggade var och en på sitt håll, så jag såg inte mycket av honom. Det fanns både en torrbastu och en ångbastu, och jag föredrog den senare för den var inte så ohyggligt varm. Även om Ed skulle komma in där hade jag kanske inte ens sett honom genom all röken.

Jag växlade inte ett ord – för att inte tala om kuk – med någon, både därför att ingen lockade mig men kanske mest därför att rönnbären var sura.

Annonser
Published in: on 2014/04/15 at 07:41  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: