Inlägg 2.142: 26 maj 1970

Medgästkvalitetsförbättringen

Efter någon timme stötte jag ihop med Ed. Han signalerade till mig med tummen neråt att han inte hade lyckats bättre än jag, så vi duschade av oss en sista gång och tog på våra tjocka ytterkläder. När vi checkade ut, såg vi säkert bägge jättebesvikna ut, för receptionisten antydde på engelska att vi nog hade kommit dit för tidigt.

För tidigt? Nu blev jag nyfiken.

Jo, om vi behöll våra biljetter, så kunde vi komma tillbaka vid 22-tiden utan att betala igen. Han tillade: ”Vid den tiden brukar vi ha en mycket yngre och livligare publik.”

Jamen, det lät ju lovande! Och tänk att receptionisten vågade tala till oss som om vi var bögar – vi kunde ju ha varit ett par heteroaffärsmän! Vi måste ha sett ut som bögar, och det var ju inte helt fel.

Vi gick runt i grannskapet under den dryga timme som vi hade på oss fram till klockan 22.00. Från Rembrandttorget tog vi en smal liten gata, som faktiskt hade flera välförsedda bögbutiker i stil med Skjulhuset. Vi gick inte in någonstans – du minns väl hur vettskrämd jag hade varit att stiga in till Paris Eager under min första vecka i Nya York (se inlägg 11-12) – utan vi nöjde oss med att iaktta folklivet på gatan. Vilket var mycket glest – det var såpass kallt att det nog var bara vi två som flanerade omkring utan ha något speciellt ärende.

”Allt jag fick kontakt med därinne var en äldre man”, sade Ed, ”och vi stod där och drog i varann litet grann, men han var så himla nervös att han inte ens kunde få upp den. Han tittade sig runt omkring hela tiden som om nån skulle få se vad han höll på med. Så jag drog mig ur det. Men nog fanns det bögar därinne. Skrämda harar var de allihop. Alldeles för gamla.”

”Och detta är Amsterdam”, påpekade jag.

Vid det magiska 22-slaget var vi tillbaka på Sportfondsen Sauna: ”Nu har det kommit en hel massa ynglingar i er egen ålder”, sade receptionisten.

Och han hade rätt. Nu hade bastun förvandlats till ett rent bögtillhåll. Inte fullt så vilt som Köttkrokarna på Eldön, saliga i åminnelse, men nu flörtades det till höger och vänster. Ed och jag var färskt kött (se inlägg 16), och även om det fanns en hel del svarta killar i Amsterdam, så var Ed absolut en gåva till mänskligheten här i bastun. Jag själv höll till i ångbastun, och min självkänsla steg högt när jag blev misshandlad av två killar samtidigt. I motsats till vårt tidigare besök var nästan alla där nu yngre än jag själv. Vilken himla skillnad en ynka timme kan göra!

Annonser
Published in: on 2014/04/15 at 07:47  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: