Inlägg 2.143: 27 maj 1970

Håravnjutningschansen

När klockan hade dragit sig över midnatt och jag redan två gånger hade skjutit min säd i min vanliga, praktfullt meterlånga stråle – mera för uppmärksamheten som den väckte än för njutningen av själva orgasmen som sådan – så började Ed puffa på mig om att ge oss iväg. Han hade haft en ovanlig kväll – precis som för mig hade den varit mera lekfull än könsdriftstillfredsställande. Dags att gå hem och sova.

Men först behövde vi något smått att äta, och det fanns ett litet pannkakskafé öppet mitt i natten rätt där på Rembrandtstorget. För 5,99 kronor fick vi några pannkakor, en kopp te och ett glas mjölk.

Vårt kvitto från Pantucky pannkakskafé, Amsterdam (1970)

Vårt kvitto från Pantucky pannkakskafé, Amsterdam (1970)

Stället hette Pantucky, och även där stod namnet tryckt på paketet med sockerbitarna.

Sockerbitspaket från Pantucky pannkakskafé, Amsterdam (1970)

Sockerbitspaket från Pantucky pannkakskafé, Amsterdam (1970)

Nu var vi ännu sömnigare, och trots att det var kort väg till Leidsetorget så hoppade vi på en spårvagn och skramlade iväg, bytte vagn och kom till Leidsetorget troligen senare än om vi hade gått till fots. Vi kom i säng klockan 02.00 efter vår första dag i Amsterdam. Vi hade var sin smala säng, men ändå klämde vi in oss tätt ihop i Eds säng för att få somna hopslingrade. Vi kunde ju ha väntat med det tills vi var hemma igen några dagar senare, men bastubesöket hade kåtat upp oss så mycket att vi behövde varandra närhet. Sportfondsen Sauna hade nog gett oss sex så det räckte, men inte en gnutta av närhet. Det var något som vi bara kunde få av varandra.

Jag vaknade – i min egen säng, hur det nu hade gått till – av att Ed hade hittat något i högen med broschyrer och var tvungen att hojta om det: ”Hallå! Vakna upp! Här ska du få se.”

Och så slängde han till mig en teaterbroschyr, med en annons för ‘Hår’. Här i Amsterdam!

Det var den rockmusikal som jag tidigare diskuterade här när den hade sin urpremiär på en liten teater i Nya York på hösten år 1967 (se inlägg 1.216), men då var ingen av oss särskilt intresserad av att se den. Den handlade om blomsterbarn och Vietnamkrig, nej den fick allt vara. Och när den sedan kom till Broadway och fick stort hallå i pressen, ja, då ville man ju se den för att hålla sig au courant – och då var den utsåld i åtta månader framåt.

”Det verkar som om det fanns biljetter att köpa”, mumlade jag förundrat.

”Jag tycker vi ska gå med en gång och se om de har några kvar för i dag eller i morgon”, sade Ed med iver i rösten.

Medan Ed duschade ringde jag upp biljettkontoret – klockan var redan 10.00 efter gårdagens sena timmar – och johoda, de hade biljetter för kvällens föreställning. De lade undan två biljetter på nionde bänk, och vi skulle komma och hämta dem före klockan 14.00.

Annonser
Published in: on 2014/04/16 at 07:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: