Inlägg 2.162: 8 – 14 jun 1970

Reseminnesbevarandearbetet

Ed och jag njöt av att vara hemma igen. Resor är alltid fulla av upplevelser och nya intryck, och man är ständigt ivrig på att få se vad som finns och inte missa något. Dagarna är fyllda stup i ett med hålligång, långpromenader, fotografering, ätande – och så landsvägskörning utan ände. Nu när vi var i ordning igen efter vårt äventyr så återvände den härliga känslan av att vara på hemmaplan där allting är välbekant. Vi var inte längre tvingade till ständig nyfikenhet – kroppen och själen fick vila, och våra minnen och intryck från resan kunde nu i lugn och ro stuvas undan inne på hjärnkontoret i väntan på resans formella dokumentation.

Filmrullarna fick vi snart framkallade, och då var det spännande att få se hur vi hade lyckats med våra bilder. Vi kom fortfarande ihåg var någonstans varenda bild var tagen och vad den föreställde – lätt gjort när de numrerade negativen satt ihop i remsor – men vi gjorde ändå en del anteckningar om sådana detaljer som vi kunde tänka oss att annars glömma bort.

Och så småningom började pysslet med dokumentationen – ett fotoalbum med mina bilder och vykort från resan, och också alla kvitton och biljetter och notor. Alltihop satte jag fast med klister för att hålla det säkert på plats i evigheter. Eller, rättare sagt, fram till dess att internet många år senare hade uppfunnits och möjliggjort för mig att scanna hela albummaterialet för att använda det i mina memoarer för världen att ta del av. Klistret hade då skapat elaka mönster på en del papper – men det det gav bara en antik autenticitet åt våra små dokument.

Ed hade använt diapositiv film i sin stereokamera, så hans bilder kunde inte sättas in i albumet. Därför måste han notera allt som behövdes om varje bild på en liten etikett och klistra fast den på bildramen. Han gjorde det så gott det gick, men tyvärr blev en del av hans bilder utan. Några av dem kunde jag inte identifiera många år senare, och dessa kunde då tyvärr inte användas här i mina memoarer.

På fredagen den 12 juni fick vi alla på kontoret göra precis samma sak som ett år tidigare, nämligen packa ner i tydligt namnmärkta pappkartonger allt som vi ville behålla. Allt annat – och det var det mesta – åkte ut.

Veckoslutsvädret i Nya York var vackert och betydligt varmare än vad vi hade upplevt någonstans i Europa, men det var ändå inte varmt nog för badstranden, trots att vi var mitt i juni månad. Vi kom inte ut till Riisparken förrän i juli månad den här kyliga försommaren.

Annonser
Published in: on 2014/05/07 at 08:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: