Inlägg 2.167: 20 – 21 jun 1970

Atlantstadsblixtbesöket

Ed och jag valde inte att åka till Atlantstaden på eget nyfiket bevåg. Vi var inbjudna dit av Marilyn Rosenthal, en god vän till Ed från den tid då de båda arbetade på Nyayorkuniversitetets förlag några år innan jag träffade Ed. De hade ätit sina lunchsmörgåsar tillsammans på en bänk i Washingtontorgparken och hållit kontakt med varandra även efter år 1963, då Marilyn fortsatte sina universitetsstudier. Jag hade varit bekant med henne alltsedan Ed en gång hade bjudit henne upp i vår lilla lya i 351:an. Jag blev också god vän med henne, och vi står fortfarande i kontakt med varandra.

Ed och jag tog tåget till Nya Jerseys huvudstad Trenton, där Marilyn bodde tillsammans med sin mamma. Hon körde oss därifrån i sin röda Volkswagen – ja, återigen en röd Volkswagen! – till sin systers jättevilla invid havet ett tiotal kilometer söder om Atlantstaden. Systern hade åtta barn, och deras hus från sekelskiftet var dimensionerat därefter. Det hade två sällskapsrum, sju sovrum, hiss, och förstås också rum för husor och kokerskor. Familjen var nästan aldrig där, och vi disponerade hela huset under vårt besök. Marilyn hade en del matvaror med sig, och vi lagade all vår mat och gjorde egentligen ingenting annat när vi var där. Vädret var kallt och mycket blåsigt, och på stranden just framför huset piskades sanden av en vild nordostan – den amerikanska ostkustens i särklass otrevligaste riktning – så vi kunde inte ens gå ut och titta på det upprörda havet.

Det var bara att sitta inne i huset under hela lördagen. På söndagen hade blåsten mojnat en del, och då åkte vi in till Atlantstaden för att ta en titt på den i gamla tider så berömda strandpromenaden. Båda dessa bilder från internet är tagna år 1970, men helt uppenbart i en annan sorts väder.

Strandpromenaden, Atlantstaden, 1970 (internet)

Strandpromenaden, Atlantstaden, 1970 (internet)

Badstranden, Atlantstaden, 1970 (internet)

Badstranden, Atlantstaden, 1970 (internet)

På den här söndagen var det inte en själ ute på stranden, och på själva strandpromenaden gick det bara några andra tokar som vi omkring, påbyltade i varma rockar. Inte ett badortsbesök som vi kom att minnas med tillbakalängtan. Vi köpte några stora, härliga kotletter med tilltugg i en livsmedelsbutik, och när vi kom hem till huset hade vi riktigt trevligt – och varmt – när vi lagade till vår festmåltid.

På kvällen körde Marilyn oss tillbaka till stationen i Trenton, så att vi kunde ta vårt tåg hem igen till Nya York. Vi hade haft ett riktigt vilsamt och trevligt veckoslut i det väder som var oss tilldelat.

Annonser
Published in: on 2014/05/10 at 06:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: