Inlägg 2.189: 1 aug 1970

Bensprattelaversionen

Bill stod och väntade utanför Radio City Music Hall när jag kom dit några minuter i 09.00 på lördagen.

”Har du ätit frukost?” undrade jag artigt. Jag hade ätit, men vi hade inte gjort upp den saken i förväg per telefon. Därför skulle jag förstås ha gått med honom någonstans, om han inte hade fått i sig någon mat ännu.

Vi var med avsikt litet tidiga, så vi satte oss i den luftkonditionerade foajén en trappa ner för att prata tills föreställningen började. Jag pekade ut rombmönstret i den eleganta heltäckande mattan därnere och berättade att den formen återfanns i inredningen överallt i Radio City Music Hall – men detta var helt uppenbart inte så värst intressant.

Nedre foajén, Radio City Music Hall, New York (internet)

Nedre foajén, Radio City Music Hall, New York (internet)

Vi pratade om vad Bill hade gjort i Indiana i 2½ månader nu på sommaren. Jag hade egentligen ingen aning om hur man gjorde en internrevision – jag hade ju studerat ämnet revision på handelshögskolan, men hur den i praktiken gick till fick man aldrig lära sig där. Och dessutom existerade inte ordet datamaskin i handelsutbildningen på 1950-talet, så det hade inte hjälpt ändå.

Bill berättade att han hade vistats utomlands – alltså i Osverige – nästan jämt alltsedan SKF-tiden. Härnäst skulle han bo i Bryssel i ett halvår. Han trivdes med att leva på det viset – jag sade att jag skulle ha det svårt med att hela tiden nästan bosätta mig på olika platser runt om i världen, men att det säkert var berikande.

På vår väg upp till teaterlokalen gick vi igenom den på mig otroligt imponerande entrélobbyn. I likhet med alla lokalerna därinne hade den kvar sin ursprungliga art-déco-stil, som var gängse då teatern kom till år 1929. Medan jag stolt uppvisade detta Nya Yorks arkitektoniska mästerverk, såg Bill lobbyn mest som korridoren mellan foajén därnere och våra platser i teaterlokalen i gatuplanet.

Entrélobbyn, Radio City Music Hall, New York (internet)

Entrélobbyn, Radio City Music Hall, New York (internet)

Precis som jag hade väntat så här på en lördagsmorgon var det mycket glest med publik i den stora teaterlokalen. Den rymde 6.200 åskådare och vi delade den nu med bara uppemot tusentalet andra morgonpigga själar.

Teaterlokalen, Radio City Music Hall, New York (internet)

Teaterlokalen, Radio City Music Hall, New York (internet)

”Skönt att inte behöva trängas”, sade Bill, och jag tror att det var en positiv reaktion.

Filmen, vilken det nu var, tyckte Bill om, men det 45 minuter långa scenuppträdandet kunde han gärna ha avstått ifrån. Och det var ju hela anledningen till att vi hade gått dit! Nej, för bensprattel hade han ingenting till övers. Nåja, inte jag heller, men precisionen i bensprattlet just här var ju världsberömt. Jag fick sista ordet i ämnet.

Rocketterna, Radio City Music Hall, New York (internet)

Rocketterna, Radio City Music Hall, New York (internet)

Annonser
Published in: on 2014/05/29 at 07:51  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: