Inlägg 2.198: 9 – 17 aug 1970

Elektricitetsunderskottsproblematiken

På söndagen efter Bill Olofssons veckoslut var Ed och jag återigen ute i Riisparken. Nu när jag just hade fått mig en ordentlig titt på Coneyöns enorma, platta sandstrand var det härligare än någonsin att återse Riisparkens jämförelsevis lilla strandremsa. Visst fanns det familjer med småbarn i Riisparken också, men på vår östligaste bit av stranden fanns det inga familjer och inga småbarn – utom när någon enstaka familj tog sig en promenad längs vattenbrynet för att titta på de där konstiga människorna. Jag skulle inte tro att ungarna på egen hand såg något konstigt med oss, för det är något som föräldrarna måste lära dem.

Resten av augusti månad förflöt för mig i lättjans tecken. Inte för Ed, för han hade alldeles förfärligt mycket att göra – fast han verkade i alla fall att hinna med det på normal arbetstid. Jag hade mycket litet att göra och hade svårt att få dagarna att gå. Merrill Lynch behövde mig inte alls, trots kontraktet, och jag satt ock läste upp min på allehanda tekniska ting, men det är inte vad jag kallade arbete. Jag hoppades intensivt att ekonomin skulle ro upp sig igen snart, för det skulle fylla min arbetsdag och hjälpa upp min aktieportfölj.

Tillgången på elektrisk ström hade alltid varit knapp under somrarna i Nya York, för luftkonditioneringen tog en förfärlig massa ström. När man gick på en gata var det inte bara trafiken som väsnades – det låg ett monotont surrande i luften från alla de enskilda apparaterna som satt i nästan alla fönster. Det var litet tystare där det låg stora, massiva, nybyggda bostadshus, för de hade inbyggda luftrör från ett centralt luftkonditioneringsaggregat uppe på taket. Visserligen dundrade det ännu mera, men det var långt däruppe, så det hördes inte alls ner till gatunivån.

Men under just den här augustimånaden var det inte surret från fönstren som var det viktiga – det var bristen på ström för att hålla staden i gång. Varför bristen på ström blev så mycket värre på sommaren 1970 visste jag inte, troligen för att det inte stod något ordentligt om det i tidningarna – bara att det var ont om ström. Den 17 augusti sänktes spänningen i hela Nya York med 8%, det mesta man kunde göra utan att skada elektriska motorer. Man var då på vippen att helt stänga av strömmen till en stadsdel i taget – en timme i stöten för att inte djupfryst mat skulle tinas upp.

Annonser
Published in: on 2014/06/12 at 09:18  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: