Inlägg 2.206: 15 sep 1970

Butiksigångsättningsutprovningskvarteret

Vi hade naturligtvis diskuterat om vi skulle inställa våra planerade julresor efter denna förfärliga dag med fyra samtidiga kapningar. Det hade ju varit kapningar på gång i flera år nu, men i början hade de bara gjorts då och då och dessutom varit rätt ‘snälla’ – kaparna ville bara komma till Kuba, och där hade passagerarna tagits väl omhand och på ett eller annat vis kommit tillbaka till Amerika. Men numera hade kaparna andra krav, och även om det inte hade varit många dödsfall som resultat, så hade passagerarna ofta rånats på sina kontanter innan planet landade på något okänt ställe. Och nu hade vi ju detta politiskt motiverade elände, som gav oss skrämselhicka .

Skulle vi våga flyga till Österrike och Sverige? Vi resonerade som så, att visst fanns det en viss risk, men det gick ju så oändligt många plan över Atlanten varenda dag utan missöden, att risken faktiskt var mycket liten. Och dessutom var jag säker på att myndigheterna snart skulle börja kolla om resenärerna hade pistoler och knivar på sig innan de steg ombord. Så här fick det ju inte gå till.

Just nu i mitten av september hade vi den vår och höst årligen återkommande konstutställningen i hela Greenwichbyn.

Tavlor till salu på trottoarerna, Greenwichbyn, New York, 1964 (internet)

Tavlor till salu på trottoarerna, Greenwichbyn, New York, 1964 (internet)

Jag har tidigare berättat om den, hur trottoarerna var fyllda med kostnärernas målningar upphängda på försäljarnas vikskärmar och tältväggar, och med massor av folk från hela Nya York – för att pryda upp sina lägenheter – och turister från resten av Amerika och från utlandet – för att ta med sig hem ett minne av den exotiska storstaden med sin väldiga trottoarateljé.

Tavlor till salu på trottoarerna, Greenwichbyn, New York (internet)

Tavlor till salu på trottoarerna, Greenwichbyn, New York (internet)

Vi fick ibland trängas för att kunna komma fram till porten till vårt hem. Och med våra fönster mot bakgården glömde vi snart bort gatukommersen därute.

Popbutiken som vi länge hade haft på nedervåningen i vårt lilla hus fanns kvar med sina färgglada dasslock, och den tycktes klara sig bra. Så väl gick det dock icke för grannhuset mellan oss och O’Henrys Stekhus. När mina föräldrar var i Nya York i oktober 1969 stod det, till min stora förlägenhet, ett stort blått plank framför grannhuset, därför att det skulle komma en butik dit som krävde en massa omändringar.

När föräldrarna hade rest hem försvann planket, och det var minsann en elegant affär som uppdagade sig. Jag skulle ha varit stolt om det hade skett medan mamma och pappa var kvar i Nya York. Det var en konstsalong, i två våningar med en jättestor spiraltrappa upp till andra våningen. Den fick emellertid inga kunder, så den slog snart igen, och i stället flyttade en lampaffär in – utan någon ombyggnad och därför utan något plank. Den hade många kunder, men de bara tittade, för det var för dyrt.

Annonser
Published in: on 2014/06/17 at 09:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: