Inlägg 2.211: 23 sep 1970

Snabbläsningsidétillfredsställandet

Under min sommar av sysslolöshet på arbetet hade jag anmält mitt intresse för en provlektion i snabbläsning den 23 september. Det var en konst som skulle göra det möjligt att läsa flera gånger så fort utan att missa ett enda dugg av innehållet. Det tog mig ju en och en halv timme varenda dag att läsa igenom de delar av min Nya Yorks Tidender som jag var intresserad av – och om jag kunde få det gjort på en halvtimme skulle jag ju ha en hel timme extra för att göra annat. Visserligen hade jag stort nöje av att läsa min tidning, väl skriven som den var, men jag vet ju inte om det var läsandet av orden eller om det var uppsnappandet av innehållet som jag uppskattade, så jag ville gärna pröva på det här nya systemet.

Bokbladssnabbvändning (internet)

Bokbladssnabbvändning (internet)

Så efter arbetet på onsdagen gick jag till firman Evelyn Wood för min gratis provlektion. Den varade i omkring en timme, och som vid de flesta ordentliga lektioner tog den andan ur mig. Oj, vad arbetsamt det var att läsa fort! Det gällde att tillämpa de knep som de lärde oss – till exempel att inte röra ögonen i sidled när man läste en tidningsspalt. Man skulle peka på mitten av spalten längst upp och sedan låta fingret sakta glida rätt neråt tillsammans med ögonen. Man fick faktiskt i sig lika mycket information när man gjorde så – men hjärnan fick arbeta hårt.

Tidur (internet)

Tidur (internet)

Det var inte bara tröttande. Jag fick heller ingen uppfattning om hurpass bra journalisten hade skrivit. Man noterade inga tryckfel eller grammatiska vurpor, för man läste inte det skrivna – man uppfattade det tänkta. Och det är ju egentligen avsikten med en tidning, även om jag hade vant mig vid att betrakta tidningsspalterna som en form av skönlitteratur.

Snabbläsande hare på språng (internet)

Snabbläsande hare på språng (internet)

Efter provlektionen fick vi förstås en stunds försäljningprat. De sålde sin snabbläsningskurs för 1.125 kronor, och för det fick man åtta lektioner, var och en av dem två och en halv timmar lång. Det betydde 56 kronor i timmen, vilket inte verkade särskilt dyrt för något som man verkligen behövde och gärna ville lära sig. Men metoden skulle definitivt förvandla avkopplingen med dagens tidning till rent arbete. Och jag ville koppla av med min Nya Yorks Tidender – inte jobba hårt på min fritid.

Jag fick senare höra att IBM också var inne på idén med snabbläsning. Då skulle jag kunna gå på en liknande kurs utan att betala något, men min provlektion på egen hand hade gjort mig såpass ointressserad av snabbläsning att jag aldrig tog del av IBM’s flotta erbjudande.

Annonser
Published in: on 2014/06/22 at 00:20  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: