Inlägg 2.212: 25 – 26 sep 1970

Välkomsthälsningsuppskattandet

På fredagen plitade guvernör Rockefeller ihop ett personligt brev till mig. Det kom väl till vår brevlåda på lördagen eller möjligen tidigt följande vecka. Det var ett vackert brev med delstaten Nya Yorks stora sigill och guvernörens egenhändiga namnteckning – eller en välgjord faksimil av den.

Guvernör Rockefellers välkomstbrev till mig (1970)

Guvernör Rockefellers välkomstbrev till mig (1970)

I brevet gratulerade han mig till min naturalisering och framhöll att jag nu hade alla rättigheter som konstitutionen erbjöd. Han påpekade också att det nu var min plikt som medborgare och mitt ansvar som människa att bevara och förstärka andan av frihet och individuellt värde för denna och kommande generationer av både amerikaner och alla andra frihetsälskande män och kvinnor runt om i världen.

Det gladde honom att här få tillfälle att överbringa sin välkomstönskan till mig som medborgare i delstaten Nya York, och han hoppades att jag till fullo skulle få tillgodogöra mig detta underbara lands frikostighet och samtidigt genom mina egna insatser förstärka allas vårt frihetsarv.

Jag hade ju från allra första början haft mitt officiella naturaliseringsintyg, men nu hade jag också fått en kamratlig dunk i ryggen av själve guvernören. Jag tyckte om honom.

Guvernör Nelson Rockefeller, New York (internet)

Guvernör Nelson Rockefeller, New York (internet)

På lördagen hade vi ett ärende ut på morgonen och upptäckte först då att det var 30 grader och ren sommarhetta. Detta var sista veckoslutet i september och i normala fall hade det varit svalt och skönt. Vi packade kvickt våra luftmadrasser och allt annat som hörde till en sommardag i Riisparken och gav oss dit ut. Vi visste att det skulle bli en benådad dag med härligt väder och tyst och stilla på stranden – kalendern talade ju om för folk att det var för sent på året att bada.

Pyttsan heller! Badstranden var packad med folk, nästan som på en julilördag. Vattnet hade äntligen värmts upp – det var alltid fryskallt i juli och skönt i september – och vi kunde plaska omkring i vattnet i en halvtimmes tid utan att börja huttra. Vi flöt omkring på luftmadrasserna – vilket var förbjudet, men nu fanns det inga livrädddare i tjänst så man kunde göra vad man ville, till och med ha sin vovve med på stranden. Det var alltså ren anarki.

Klockan 16.00 kom det plötsligt dimma rullande in från havet. Först försvann badhusbyggnaden, och snart blev folk disiga på bara tio meters håll. Temperaturen föll ett par grader, men det var fortfarande varmt. Det blev dock meningslöst att stanna kvar i dimman, så alla gav sig iväg hemåt.

Badhuset i dimma, Riisparken, New York (internet)

Badhuset i dimma, Riisparken, New York (internet)

Annonser
Published in: on 2014/06/22 at 09:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: