Inlägg 2.218: 19 okt 1970

Sammankrympningschefsbyteskonsekvensen

På hemmafronten hade vi samma elände med värmen i 351:an som året före. Utomhus var nattemperaturen nere i 5 grader, vilket inte alls var lika kallt som förra hösten, men nog hade det varit skönt med litet värme i elementen. De förblev dock kalla, och vi klarade oss fint med ett tjockt vintertäcke. Vi hade också kvar från förra vintern en elkamin med termostat för den händelse att det skulle smälla till och bli riktigt kallt.

Den riktiga värmen, den bortom täcken och elkaminer, kom igång efter några veckors tjat från oss och troligen andra hyresgäster. Jag har sagt här många gånger att Nyayorksborna var tuffa och stod ut med mycket som folk på andra håll inte hade klarat av.

Jag ville gärna gå till doktor Noseda och låta honom titta på mig. Hjälp per telefon som på fredagen var nog gott och väl, men jag ville ändå att han skulle kolla upp mig, fastän jag nu äntligen kände mig frisk igen. Men på morgonen före hans mottagningstid gick jag till Vattengatan, och där väntade mig nyheten att kontorets två grupper av systemingenjörer hade slagits ihop till en.

Vi systemingenjörer delades ett par år tidigare upp i två grupper, var och en med sin chef. Det var då lysande tider med alldeles för mycket att göra för en enda chef, men den uppdelningen berörde mig knappast ett dugg – och därför förbigick jag helt att nämna det i dessa rader. Men nu var de lysande tiderna över och det räckte återigen med en chef för oss alla – så vi slogs ihop igen till en enda grupp. Detta fick jag känna mera av, för nu på måndagsmorgonen fick jag omigen en ny chef. Jim Fuchs hade varit chef för den andra gruppen av systemingenjörer, och han fick nu dubbelt upp att göra – vilket fortfarande var: inte mycket.

Och Harriet Molk fick ett nytt arbete någon annanstans i organisationen. Hon hade befordrats till att utbilda chefer i speciella ämnen, som till exempel intervjuteknik. Jag visste att hon var intresserad av psykologi, och det ingår ju när man skall intervjua nya arbetssökande – men ändå verkade det på mig som om Harriet hade placerats på lut för något framtida mera riktigt jobb inom IBM.

Jag kände ju Jim Fuchs på en informell basis sedan länge – vi arbetade ju på samma lilla ställe – och vi kom väl överens. Jag tittade in till honom nu och skakade tass. Han skulle intervjua mig snart nog mera formellt, men just nu skulle jag iväg till doktor Noseda för att bli friskförklarad.

Annonser
Published in: on 2014/06/27 at 00:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: