Inlägg 2.265: 26 nov 1970

Vardagskralendijksbebyggelseinspektionen

När vi alltså nu bara hade Flamingohotellet och den konstgjorda lagunen och flygplatsen kvar söder om oss, var vi helt enkelt tvungna att vända kosan norrut. För att få se nytt drog vi oss emellertid så långt österut som möjligt utan att helt lämna bebyggelsen. Denna bestod där borta så gott som uteslutande små, privata hus i sina täppor. Jag söker efter ett bättre ord för husen. ‘Villor’ och även ‘egna hem’ vore alldeles för pretentiöst. ‘Skjul’ skulle innebära vanskötsel, och det var det absolut inte frågan om. ‘Kåkar’ skulle kanske passa bättre.

Om man inte bodde i Kralendijks centrum utan ett kvarter därifrån, då bodde man alltså i en kåk. Den låg på sin egen, minimala tomt och var därför liten för att få plats på den, kanske två rum allt som allt. Det låter hemskt smått, men då måste jag framhålla att jag själv i tidernas begynnelse träffade DaNi (se inlägg 48) på Femte avenyn 30 i Nya York i hans lägenhet, som bestod av – två rum. Och hur bodde Ed och jag på Sjätte avenyn 351 i Nya York? Jo minsann, i ett enda rum! Vår lägenhet, till vilken vi skulle återvända inom några dagar, var till ytan mindre än de flesta av Kralendijks ‘kåkar’. Om man bor i en lägenhet i ett bostadshus, ja då kan man leva gott i ett eller två rum, men bor man i villa/egethem/kåk, ja då skall det till åtminstone fem eller sex rum för att man inte skall kvävas. Bah, humbug!

Vi fotograferade inga av dessa kåkar, för ingen var egentligen värd ett foto. Så jag lägger in ett köpekort, på vilket det sägs att det är ett ‘bostadshus för urinnevånarna på Bonaire’. Det må vara riktigt, och det fanns många gula kåkar med halmtak överallt, blandade med vanliga nybyggda betongkåkar i samma storlek, som inte ens fanns på vykort.

En bostadskåk för vanligt folk, Kralendijk, 1970 (vykort)

En bostadskåk för vanligt folk, Kralendijk, 1970 (vykort)

Vi vandrade alltså runt i Kralendijks utkanter, och så fick vi plötsligt se sphinxen i Giza i karibisk pirattappning. Inte på någons tomt som leksak för barnen, utan undanställd på ett öde fält intill någons tomtstaket. Den satt på ett rullande flak som om den var gjord för en parad, och här står jag och undrar om ett så här litet samhälle räckte till för en parad. Sphinxen hade uppenbarligen en funktion, men vi kunde inte ens gissa vilken.

Står och funderar över piratsfinxen, Kralendijk (1970)

Står och funderar över piratsfinxen, Kralendijk (1970)

”Nu börjar jag bli hungrig”, sade Ed, och just som han sade det så träffades min nästipp av en regndroppe. Den mulna förmiddagen höll alltså på att övergå i något annat, och vi styrde omedelbart kosan mot restaurang Havsutsikten. Allting i Kralendijk låg alldeles i närheten, och vi kom till en bank utan att bli nämnvärt blöta.

Annonser
Published in: on 2014/08/24 at 06:12  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: