Inlägg 2.272; 28 nov 1970

Kinematografilördagskvällsfördrivandet

Det fanns egentligen inte mycket annat av intresse i lokaltidningen – bortsett från ett förslag för oss om hur vi kunde fördriva lördagskvällen. Hur skulle det vara att gå på bio? Inte för att se någon dokumentärfilm om Bonaire – nej, vi var faktiskt helt färdiga med Bonaire vid det här laget. Men det satt två bioannonser i tidningen, och den enda som gällde nu på lördagskvällen var denna:

Annons för filmen 'Vackert, Brorsan', Kralendijk, 1970 (tidning)

Annons för filmen ‘Vackert, Brorsan’, Kralendijk, 1970 (tidning)

Den hade haft sin premiär i Nya York i februari månad och hade alltså hittat hit till Bonaire inom tre kvarts år – inte illa! Till Sverige skulle det ta 5 hela år, och där skulle filmen komma att heta ‘Vackert, Brorsan!’, men detta visste jag ju ingenting om när jag såg annonsen och visade den för Ed.

”Här har vi något att göra i kväll. Visste du om den här filmen?” – Jag hade aldrig hört talas om den, men jag läste inte alltid nöjesannonserna så noga. Nej, den hade också förbigått Ed.

De två huvudrollerna spelades av två män – bara det var ju lockande – Gene Wilder och Donald Sutherland, och filmen utspelades just före den franska revolutionen år 1789. Orson Welles var också med på ett hörn – han var den förklarande rösten som behövdes som hjälp för dem i publiken som inte själva hade upplevt den tiden.

”Om vi äter middag klockan 18 så hinner vi se filmen och ändå komma till sängs vid 22-tiden. Vi måste ju upp klockan 05 i morgon bitti”, sade jag, som om inte Ed själv kunde räkna ut allt detta.

En lustig detalj i annonsen var att filmen var barnförbjuden – ‘No ta admiti mucha’ – vilket jag skulle ha gissat, trots att ‘mucha’ på spanska betyder ‘mera’ och inte ‘barn’. Men alltsedan jag hade sett frasen ‘damas, caballeros y mucha’ i annonsen för La Sonrisa begrep jag att ‘mucha’ betyder ‘barn’ på papamiento.

Alla biljetter, troligen bortsett från första bänkraden, kostade 2,79 kronor, vilket var ett hyggligt pris.

Tack vare den lilla lokalblaskan var kvällen nu väl omhändertagen.

Om vi hade varit kvar här i Kralendijk tre dagar längre – vilket gud förbjude – så hade vi i stället fått nöja oss med denna film:

Annons för filmen 'Tarzans magiska källa', Kralendijk, 1970 (tidning)

Annons för filmen ‘Tarzans magiska källa’, Kralendijk, 1970 (tidning)

‘Tarzans magiska källa’ var en film från år 1949 med Lex Barker, och den skulle ju ha varit gammal skåpmat i motsats till vad vi nu skulle få se – och därför sade annonsen att två personer kunde komma in på samma biljett. Och den filmen var också barnförbjuden, vilket verkade underligt – jag hade då sett många Tarzanfilmer som liten tonåring. Men för oss nu var ju denna film något helt oväsentligt, för på tisdag kväll skulle vi redan ha varit hemma i Nya York i två dagars tid.

Annonser
Published in: on 2014/08/24 at 06:20  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: