Inlägg 2.281: 30 nov 1970

Födelsedagspliktuppfyllelsenattsuddsnödvändigheten

Medan Ed var så sömnig att han föll ihop som en klump på sängen, så satt jag kvar vid maskinen och fortsatte mitt födelsedagsbrev till pappa. Även om jag nu kom att skriva det mesta på måndagen, så hade jag ju sanningsenligt daterat brevet på söndagen. Nu gällde det dock att få brevet till honom på kaffebrickan på sängen på fredagen den 4:e, så iväg skulle det nu på måndagsmorgonen.

Tänk att pappa nu skulle bli 72 år gammal – och inte satt han i en gungstol och lallade heller. Världen hade blivit annorlunda – vi alla levde mycket längre nu än när jag var liten.

Jag nämnde i brevet att jag i början av november hade skickat honom en bok som han säkert skulle uppskatta som underhållningslektyr. Bara för att göra det litet mera spännande gav jag honom inte namnet på boken. Men jag talade förstås om för honom att han hade fått en prenumeration för år 1971 på USA:s Nyhets- & Världsrapport, den amerikanska nyhetstidskriften som jag visste att han verkligen uppskattade.

Resten av brevet fyllde jag med min sista reserapport från Bonaire och Curaçao – jag hade tidigare skickat flera vykort direkt därifrån.

På morgonen postade jag pappas brev på väg till jobbet. Och väl där fann jag som väntat min halvmånadslönecheck i postlådan – och minsann låg det inte där också en kommissionscheck på 585 kronor! I dagens läge var det en oväntad överraskning, men IBM måste väl ha sålt någonting till någon kund. Klokt nog forskade jag inte i den saken. Tyst, min mun, så får du pengar!

Som alltid efter tacksamhetsveckan överraskades jag av likgiltigheten i ögonen på alla mina arbetskamrater när de fick se mig efter hemkomsten från min långa söderhavssemester. Jag kände att jag hade varit borta från dem oändligt länge och varit alldeles oerhört saknad – i själva verket hade det bara gällt tre arbetsdagar. Men det kändes alltid lika snopet.

Jag sade adjö till Jim Fuchs, och han önskade mig lycka till på det nya IBM-jobbet. Jag plockade ihop det lilla jag hade att ta med mig från försäljningskontoret, vinkade adjö till flygplanet därnere på skyskrapstaket och lämnade med ett visst vemod mitt hem nummer 2, där jag hade ‘bott’ i 7¼ års tid, nästan lika länge som jag hade varit i Amerika. Jag visste att jag på mitt nya kontor skulle få arbeta med sådant som var mera intressant för mig, men det kändes ändå litet ledsamt att ge mig av från min gamla arbetsplats den här regniga novemberkvällen.

Annonser
Published in: on 2014/11/01 at 04:10  Comments (2)  

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Hej,
    Skönt att du är tillbaka igen, så att dina läsare får fortsätta att följa dina och Eds öden och äventyr! Hoppas att du mår bra!

    • Tack för din rara välgångsönskan. Operationen gick bra, och nu återhämtar jag mig med att fånga upp de lösa trådarna från förr, så att jag kan fortsätta mitt handarbete.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: