Inlägg 2.289: 15 – 21 dec 1970

Atlantkorsningsförberedelserna

Söndagens uppfriskande av våra gemensamma skidkunskaper var det enda som Ed behövde för att stå redo inför sin spännande helgdagsresa till de österrikisks alperna. Han skulle träffa samman med sin resegrupp på Kennedyflygplatsen på fredagskvällen den 18:e och sedan ge sig av med Swissair till Zürich. På lördagsmorgonen skulle gruppen sedan åka buss till järnvägsstationen i Zürich för att ta tåget direkt till S:t Anton strax över gränsen från Schweiz till Österrike. Jul och nyår skulle han fira där. Han skulle vara tillbaka i Nya York på söndagskvällen den 3 januari 1971 och börja arbeta på måndagsmorgonen.

S:t Antons skidparadis (internet)

S:t Antons skidparadis (internet)

Han såg till att skidorna var välpolerade efter söndagens användning i Hunter och packade i sitt eleganta fodral. Det var härligt att se honom så lycklig inför sin resa. Jag visste att han skulle få det lika skönt som vi två hade haft det i Arosa i december 1968 (se inlägg 1.591-1.599), därför att han nu skulle vara där i två hela veckor. Även om vädret råkade vara uselt i en hel vecka så skulle det absolut säkert bli fint under den andra.

Min lönecheck på tisdagen hade ännu inte uppdaterats till min nya högre lön, men jag hade faktiskt räknat med att det skulle ta litet tid och sedan automatiskt komma att justeras kanske redan vid nästa avlöning. Vad jag inte hade räknat med var en riktigt ordentlig kommission – naturligtvis baserad på min novembermånad på försäljningskontoret. Den gick på 7.589 kronor, och en bättre avskedspresent kunde jag inte ha önskat mig. Den fick mig nästan att sakna kommissionscheckarna – att bli glatt överraskad med ett lönetillägg en gång i månaden var egentligen inte så tokigt för ens mentala hälsa. Fast när kommissionen blev mindre och mindre och till slut ingenting under det sista året så var det inte längre fullt så roligt.

På fredagskvällen hjälpte jag Ed med de åbäkiga skidorna i trängseln på tunnelbanan och bussen till Kennedyflygplatsen och såg till att han blev omhändertagen av sin resegrupp. Jag upptäckte att han troligen var den ende som skulle stanna kvar i S:t Anton i två veckor. Alla vi träffade skulle komma tillbaka strax efter jul, men Ed skulle övergå till en annan grupp under den sista veckan i S:t Anton och på hemresan. Han var i goda händer.

På måndagen var jag på jobbet som vanligt, studerande TCAM. Men jag hann också med att köpa 50 aktier i United Refining, ett litet oljeraffinaderi i staden Warren i Pennsylvanien, för 5.037 kronor. Deras 60.000 fat per dag räckte bara till för pumpen framför några hundra bekvämlighetsbutiker i trakterna runt Warren. Ja, nu får vi väl se hur den investeringen kom att utveckla sig.

United Refinings raffinaderi, Warren

United Refinings raffinaderi, Warren (internet)

Annonser
Published in: on 2014/11/08 at 08:26  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: