Inlägg 2.302: 5 jan 1971

Snötillvattenövergångsfotgängarsvårighetsförorsakandet

Innan jag somnade sent på måndagskvällen hade Ed berättat för mig att det hade snöat så mycket i Nya York på lördagen, att när hans plan landade låg det två decimeter med nysnö överallt. De stora gatorna var redan plogade, så han hade inget besvär med bussen från flygplatsen, men alla smågator hade man inte brytt sig om. Och det var rätt klokt, för redan då hade det börjat bli varmare väder, och mot kvällen stod regnet som spön i backen. Och det hade fortsatt hela söndagen. När jag kom till Nya York i mörkret på måndagskvällen hade jag inte märkt någon snö alls.

Men i stället var det vatten överallt på gatorna, när jag skulle till jobbet på tisdagsmorgonen. Det var ett rent pampuschväder, och jag hade inga pampuscher, inte ens ett par vanliga galoscher.

Galoscher hade inte räckt till (internet)

Galoscher hade inte räckt till (internet)

Kanske pampuscher, men jag hade inga (internet)

Kanske pampuscher, men jag hade inga (internet)

I regnväder hade Nya York ofta stora pölar i gatuhörnen, särskilt där avloppet var tilltäppt, men dem kunde man alltid ta sig runt. Nu var hela Manhattan en enda stor pöl. Jag hade tagit på mina tjocka gummisulade skor, men så snart jag steg ut ur 351:an och såg att hela trottoaren låg under vatten så vände jag och gick upp igen. I en påse lade jag ett par tunna inneskor, flera par rena sockor och en stor handduk, och med påsen i hand vadade jag lugnt genom vattnet till tunnelbanan och till mitt nya kontor vid 55:e gatan. Där gick jag direkt in på toaletten, torkade fötterna ordentligt med handduken och tog sedan på mig ett par torra sockor och mina torra inneskor. De genomvåta skorna lade jag upp och ner i ett hörn. Jag var därmed redo för mitt arbete i vanlig ordning.

Så gott som alla andra led genom hela dagen med våta fötter och våta skor. Det var tursamt att just min trottoar råkade varna mig i rättan tid, men alla verkade att ha korsat Röda Havet någonstans på väg till jobbet.

Som vanligt efter en semesterresa var postlådan mitt första intresse, för där skulle det ligga en lönecheck. Och det gjorde det – plus en riktig baddare till kommissionscheck, naturligtvis den sista från min tid som ‘försäljare’. Den löd på 7.583 kronor – eftersom den var från år 1970 använder jag här kursen 5,17 när jag räknar fram det svenska krontalet.

Återigen hade det varit så många helgdagar under min frånvaro att jag inte hade mycket att ta igen av vad som hade gjorts. Och nu var min inlärningstid över – nu skulle jag bli produktiv, precis som mina kolleger redan var.

Annonser
Published in: on 2014/11/23 at 07:20  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: