Inlägg 2.308: 11 – 12 jan 1971

Maginfluensasysselsättningsterapin

När vi kom hem från arbetet på måndagen fick vi välja mellan antingen en hemmakväll med något av allt det goda som fanns i kylskåpet att värmas upp, eller också en jakt ute på de vilda gatorna efter något alldeles nytt matställe, ju skummare desto bättre.

Vädret var skönt och Nya York var fortfarande nytt för oss båda, så vi gick ut och hittade något skumt ställe att äta på. Sedan kom vi hem och gjorde natt, och då i mörkret började min mage att påminna mig om sin existens. Det blev bara värre och värre, och snart urartade det till vad man för att undvika svordomar kallar en ‘besvärlig natt’. Ed var säker på att det var restaurangens fel, men han snubblade över det faktum att han själv inte alls kände något obehag.

Så jag gick till doktor Noseda på morgonen, och han sade att jag hade maginfluensa och visst hade det inte hjälpt mig om jag hade ätit något som var skämt eller härsket. Jag tänkte genast på restaurangen från gårdagen och hur primitiv den hade verkat vara. Om jag i dag hade haft en aning om vilken restaurang det gällde eller åtminsone kommit ihåg namnet på den, så hade jag kunnat visa att jag är en gentleman genom att inte avslöja den här i dessa rader. Men nu minns jag inte alls restaurangen och därmed förfaller ju hela min idé om att vara en gentleman – jag är alltså bara dum och glömsk.

För att bota mig från min maginfluensa gav mig doktor Noseda antibiotika – vilket jag nu accepterade utan protester – tillsammans med något annat medel. Jag gick till apoteket, och sedan låg jag hemma på dyschan i två dagars tid. Ed var vid det här laget så van vid mina snabba åkommor att vi hade en väl inlärd rutin där jag ligger till sängs och han är och förblir alldeles frisk.

Men mitt på dagen, mitt i magvåndor och svettanfall, kunde jag ligga i sängen och snurra fram på min räknemaskin vad jag skulle köpa på börsen för att vara säker på att förlora så mycket som möjligt. Jag fann två ungefär lika goda kålsupare i den matematiska toppen och därför köpte jag mindre poster i båda två.

Den ena hette Puritan Fashions, en fabrik mest känd för sina stickade tröjor och det sista skriket, stickade kostymer – inte för mig, tack! De skulle år 1977 komma att bli ensamtillverkare av Calvin Kleins jeans, vad jag nu år 1971 hade för glädje av det.

Puritan Fashions modekläder, 1970-talet (internet)

Puritan Fashions modekläder, 1970-talet (internet)

Och den andra hette Rath Packing, en fabrik för kött och fläsk som hade haft sin storhetstid runt andra världskriget, då de försåg soldaterna med mat – något som ju hade varit min ringa specialitet under min värnpliktstid i Linköping.

Rath Packings köttkonserv, 1970-talet (internet)

Rath Packings köttkonserv, 1970-talet (internet)

Annonser
Published in: on 2014/11/27 at 08:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: