Inlägg 2.317: 21 jan 1971

Teckningssrättsstorvinstchansstorförlustrisken

I samma kraxande telefonsamtal med min börsmäklare bad jag honom att sedan också göra ett inköp för min räkning. Jag ville ha några teckningsrätter till aktier i konglomeratfirman Gulf + Western. De ägde en massa stora företag av olika sorter, till exempel oljebolaget Gulf, filmbolaget Paramount, bokförlaget Simon & Schuster, madrassföretaget Simmons, och Desilu Productions med alla Lucille Balls TV-program. För mig och alla Nyayorkbor var Gulf+Western bekant för sin nybyggda skyskrapa vid Kolumbusplatsen – om du har ögonen med dig känner du nog igen Huntington Hartfords konstgalleri (se inlägg 39) i vänstra kanten av den här bilden.

I mitten Gulf + Westerns byggnad sedd från Broadway, New York (internet)

I mitten Gulf+Westerns byggnad sedd från Broadway, New York (internet)

Jag ville köpa 200 teckningsrätter i Gulf+Western, med vardera av vilka jag skulle kunna köpa 1,02 aktier i Gulf+Western för 282 kronor före ett visst datum – som jag i dag inte kan erinra mig, och egentligen inte nu bryr mig om heller. Du märker kanske att jag hade börjat spekulera i teckningsrätter ibland, och det berodde nog på att jag inte var nöjd med hur mina aktiespekulationer hade utlöpt på sistone och tänkte kanske att de ännu mera riskabla teckningsrätterna skulle ge mig vad aktierna inte hade lyckats med. Ack ja, drömmar!

I varje fall gjorde min börsmäklare som jag önskade – det gör de alltid tills ens pengar tar slut – och han fick tag i teckningsrätterna för 5.966 kronor. Nu skulle det bli en storvinst – eller en storförlust!

Här kommer det en bild till från internet. Fotografen tog den i lågt solljus i augusti 1971, och den visar Gulf+Westerns byggnad längst till vänster.

Längst till vänster Gulf + Westerns byggnad, New York (internet)

Längst till vänster Gulf + Westerns byggnad, New York (internet)

På torsdagen kom det ett brev från mamma. Jag hade börjat undra, för det hade gått väl över två veckor utan ett ljud från Örebro. Men efter att ha varit tillsammans till 100 procent under flera veckor är man så renons på saker att tala om att det är svårt att komma igång igen. Hon skrev att Örebro aldrig hade upplevt en så varm januari som dess första hälft detta år. Hon gick omkring i staden klädd i sin vanliga höstulster, som annars alltid hade fått hänga kvar inne i sin malpåse hela vintern.

Pappa hade fått ett mycket svårt tekniskt problem att lösa för Bofors. Både han och mamma tyckte att det var helt fantastiskt att ett jätteföretag som Bofors inte hade en enda konstruktör som var duktig nog för att lösa kvistiga problem. Men nu hade pappa funderat, skissat och ritat hela dagarna och antagligen drömt om problemet halva nätterna. Inte bra för hans hjärta, skrev mamma. Själv tänkte jag lugnt att några dagar i den farten knappast kunde skada honom – och han kunde för övrigt inte stoppas ändå.

Annonser
Published in: on 2014/12/08 at 08:37  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: