Inlägg 2.374: 23 – 28 apr 1971

Livsandeåtervändandet

Ed blev naturligtvis glad över att jag hade fått klarbesked från doktorn – fast vi hade ju båda varit säkra på att jag nu var rätt så återställd – och att jag skulle kunna gå till mitt arbete litet försiktigt på måndagen. Nej, vi gick inte ut och firade evenemanget med en brakmiddag på restaurang – jag var alltfort på sträng diet, så vi fortsatte att snällt stanna hemma.

Fredagen var den sista dagen med varmt väder, för på lördagen blev det igen smällkallt, så som det kunde gå på våren i Nya York. Det blev som mest 10 till 15 grader varmt efter det, och vi var då mest inomhus. Men det hade vi nog varit ändå, för jag hade inte krafter nog till att göra några promenader. Men vi gick på bio en kväll i grannskapet – alltid något.

Och på måndagen gick jag till mitt arbete, den här gången på riktigt. Jag gjorde klart för min chef att doktor Noseda hade tyckt att jag skulle arbeta halva dagar under den första veckan – fast det var ju egentligen jag som hade kommit med det förslaget – och det gjorde jag i tre dagar. Men på torsdagen och fredagen dröjde jag mig kvar där mer eller mindre hela dagen. Det kändes underbart att åter kunna göra rätt för mig, och det enda som var ovanligt var att knäna lätt vek sig under mig. För att lätta upp den saken hade jag mitt paket med sockerbitar med mig att mumsa på hela dagen.

På onsdag eftermiddag, sedan jag hade kommit hem tidigt från arbetet, ringde det på dörren nerifrån. Det visade sig vara Joe Stamler, vår uppmärksamme granne tvärsöver på svalen under herr tjuven Israel Mercados besök hos oss den 10 maj 1967 (se inlägg 993-995). Det var trevligt att träffas igen, även om vi inte hade umgåtts under den tid då han bodde i huset. Han hade nu kommit tillbaka till Nya York och ville igen bo här i samma kvarter som förut. Stod månne hans gamla lägenhet tom och väntade på honom?

Jag talade om att den för det mesta verkade vara oanvänd. Det var en flicka som studerade vid universitetet som hade den, och hon kom dit bara någon gång i veckan och stannade då bara i fem minuter och gav sig sedan iväg igen. Jag gissade att hon nu bodde ihop med någon och bara bodde här officiellt för att få sin post. Han stack in ett brev under hennes dörr och hoppades att få höra av henne, men han fick inget svar. Emellertid inbjöd jag Joe att komma till oss på lördagskvällen och äta middag med Ed och mig, och det ville han gärna göra. Ahhh, umgängesliv – det var länge sedan!

Annonser
Published in: on 2015/02/06 at 08:26  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: