Inlägg 2.392: 29 maj 1971

Barnfamiljsmittinattenförtäringssammankomsten

”Det finns ingenting öppet vid den här tiden”, siade Ed. ”Det här är inte Nya York.”

Jag lutade nog själv åt Eds håll, men jag tänkte mig att det här fina hotellet kanske hade en liten bakficka, där det satt älskande par i halvmörkret och tittade varandra djupt in i ögonen över ett glas vin och drömde om ett liv tillsammans.

Vad vi fann öppet nere i lobbyn var ‘Kafe Köbenhavn’, och där var det inte alls halvmörkt och romantiskt utan mera likt en Howard Johnsonservering mitt på dagen. Vad som helt fick mig att tappa andan var alla familjer som satt där och åt. De hade ungar med sig, kanske i tolvårsåldern  – fast jag har i alla tider varit dålig på att bedöma folks ålder. I varje fall var det full rulle nu mitt i natten klockan 02.00. Restaurangen var så packad med folk att vi fick vänta ett par minuter på ett ledigt bord.

Väntar på vår tur att få ett bord på Kafe Köbenhavn i lobbyn, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Väntar på vår tur att få ett bord på Kafe Köbenhavn i lobbyn, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Vi åt väl inte så mycket, men vi stillade hungern. Räkningen gick på 30 kronor plus en femma i dricks på bordet.

Kvittot på vår supé på Kafe Köbenhavn, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Kvittot på vår supé på Kafe Köbenhavn, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Sedan åkte vi upp och sov till klockan 09.30. Det första jag tänkte på, när jag vaknade och Ed fortfarande sov, var hur glad jag var att ha fått tillfälle att visa upp det här hotellet för honom. Jag hade ju berättat för honom – och för alla som ville höra på – hur underbart och annorlunda Regency Hyatthuset var, och nu fick Ed uppleva det med egna ögon. Och hela den här resan hade jag insisterat på, inte för att bevisa att jag nu var frisk igen utan för att visa Ed hur tacksam jag var över hans tålamod under de förfärliga två månaderna mars och april. Inte bara hade han tagit över en massa sysslor för att hålla vår lägenhet i ordning, utan han hade också fått lägga till tre timmars längre resor till och från sitt arbete. Han förtjänade den här avkopplingen och mycket mer än det.

Vi var snart både vakna och redo för Atlanta. Vi planerade att äta lunch uppe på Polaris, den roterande restaurangen som svävade över hotellets tak, så vi brydde oss inte alls om någon frukost. I stället gick vi omkring och tog alla de bilder av hotellet som jag inte gjorde när jag var när på symposiet. Jag berättade emellertid om hotellets tillkomst och arkitektur, när jag beskrev mitt förra besök (se inlägg 2.004).

Bilder av rummet låg förstås först i tur, men de fick vänta tills senare när våra sängar hade bäddats. Här är dock en bild som vi tog genom rummets öppna dörr tvärs över atriet.

Bild tagen av hotellets atrium genom vår rumsdörr, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Bild tagen av hotellets atrium genom vår rumsdörr, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Och så tog vi två liknande bilder från korridoren utanför, med litet bättre perspektiv.

Blick från vår rumskorridor tvärs över atriet, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Blick från vår rumskorridor tvärs över atriet, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Blick från vår rumskorridor tvärs över atriet, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Blick från vår rumskorridor tvärs över atriet, Regency Hyatthuset, Atlanta (1971)

Annonser
Published in: on 2015/02/21 at 10:10  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: