Inlägg 2.416: 31 maj 1971

Hemreseflyglinjeavsaknadskonsterneringen

Så var det bara att checka in hos Delta för vår flygtur tillbaka till verkligheten. Delta .. Delta .. var är Delta? Avresehallen var liten – det här var en liten flygplats – så det gavs inte mycket tillfälle att gå omkring och söka efter Delta. Delta fanns bara inte där.

”De har nog en egen byggnad”, sade Ed. ”I Atlanta var det bara Delta i den terminalen som vi kom in i.”

För att fullfölja sin lösning på problemet frågade han en herre av officiell natur – alltså iklädd någon sorts mörkblå uniform – var Deltas avgångshall låg någonstans.

”Delta flyger inte från den här flygplatsen”, kom han tillbaka till mig med.

”Ja, men det finns väl bara en flygplats i den här lilla stan”, sade jag och begrep ingenting. Jag plockade fram min biljett.

Våra flygbiljetter från Delta Airlines (1971)

Våra flygbiljetter från Delta Airlines (1971)

”Ja minsann, titta här!” utbrast jag och pekade för Ed på kolumnen för ‘Flygbolag’ (eng. Carrier). ”Där står det ‘DL’ för utresan till Atlanta, men det står ‘PI’ för hemresan till Nya York. Vi ska inte flyga hem med Delta – vi ska flyga med ‘PI’.”

Och då var saken klar. ‘PI’ betydde Piedmont. Det fanns massor av skyltar och diskar för Piedmont Airlines runt om här i den lilla avresehallen.

Piedmont Airlines eleganta logo, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Piedmont Airlines eleganta logo, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Så vi ställde oss i kö intill en man som höll på med att checka in. Jag tog kameran för att som vanligt knäppa en bild, och så sade jag till Ed: ”Vänd dig litet hitåt!”

Vilket han gjorde, och jag fick helt utan att märka det en bild av två herrar stående intill varandra, båda med undersidan av ena skon uppvriden för omvärlden att beskåda. Ed hade övat in denna fotpiruett tidigare på resan (se inlägg 2.388).

Ed poserar med skosulan upp, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Ed poserar med skosulan upp, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Det tog ingen tid att checka in, och våra biljetter och ombordstigningskort fick ett nytt omslag från det nya flygbolaget.

Piedmont Airlines biljettomslag, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Piedmont Airlines biljettomslag, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Vi fick veta att middag inte skulle serveras på planet, inte såpass sent på kvällen. Så nu fick vi snabbt äta litet middagsmat på flygplatsens enda vettiga restaurang. Bordtabletterna var av papper, och mitt på dem stod stod det tryckt ‘Piedmont Airlines’ – men inte, såsom i Cherokee, vilka rätter de hade.

Mitten av restaurangens bordstabletter, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Mitten av restaurangens bordstabletter, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Ed snappade med sig sin bordtablett därifrån. Och också ett tändsticksfodral, från vilket vi fick veta med vilken sorts flygplan detta lilla obekanta flygbolag skulle flyga oss hem till Nya York.

Tändstickfodral med bild av vårt flygplan till New York, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Tändstickfodral med bild av vårt flygplan till New York, Flygplatsen, Roanoke (1971)

Det var minsann en Boeing 737, något rätt nytt för Piedmont Airlines. Tidigare skulle de bara ha kunnat erbjuda oss ett propellerjetplan, antingen en Fairchild-Hillers turboprop modell FH-227 eller ett japanskt turbopropplan benämnt YS-11.

Ett Fairchild-Hiller 227 turbopropplan (internet)

Ett Fairchild-Hiller 227 turbopropplan (internet)

Det japanska turbopropplanet YS-aa (internet)

Det japanska turbopropplanet YS-aa (internet)

Annonser
Published in: on 2015/03/19 at 03:13  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: