Inlägg 2.427: 19 – 20 jun 1971

Översolningsobehaget

Ack, denna underbara försommarmånad i Nya York! Jag skriver detta trots att oktober var min favoritmånad vad vädret beträffade – orsaken till det var väl en blandning av å ena sidan nästan enbart soliga dagar utan den fuktiga sommarhettan och å andra sidan minnet av de ständiga höststormarna och de snabbt mörknande kvällanas tristess i Sverige.

Men nu var det juni, och den månaden var nästan lika skön, fast på ett annat sätt. Nu var äntligen sommaren här – fast ändå inte riktigt på allvar. Den fuktiga sommarhettan hade inte slagit till, så det var både varmt och skönt. Och närhelst Ed och jag fick en chans, så nog for vi ut till Riisparken för att få vistas därute tillsammans med solen och alla de andra bögarna.

Så blev det denna lördag. Vi var därute redan på förmiddagen med luftmadrasserna och något ätbart, och så litet sololja icke att förglömma. Det var packat med killar trots att det var före nationaldagen den 4 juli, vilket annars var signalen för sommarens verkliga ankomst. Men kanske de andra hade upptäckt precis som vi att det inte är kalendern som avgör hur skönt det är i Riisparken.

Som ofta på sommaren kom det en havsbris in från havet vid 15-tiden, och då är det alltid förståndigt att ge sig av hemåt. Men tycker man att det är som skönast på stranden just då, så stannar man gärna kvar. Blåsten rycker då tidningarna ur ens händer, och det är väl det fladdrande pappret som sänker temperaturen sådär en fem grader, vilket gör det ännu behagligare att bli kvar. Och utan att märka det blir man då lätt översolad. Så blev det för mig den här lördagen – men inte för Ed, för han behövde mera översolning tack vare sin mörkare hud.

Nåja, det blev inte så illa ändå – litet sveda för mig under natten, men mycket lindrigare än när vi satt på tunnelbanetåget hem. Och på söndagen blev det ingen Riispark, fast inte beroende på översolningen.

Nej, Ed skulle nämligen ut på en affärsresa. Han var ju internrevisor på Allied Chemical, och han hade bara en enda gång, som alldeles nyanställd år 1966, fått som andreman flyga till företagets fabriker i Västvirginien (se inlägg 777) för att lära sig internrevision ute på fältet. Men alltsedan dess hade det inte blivit några sådana långresor för honom. Han hade gjort intern revision på några av de mera näraliggande av företagets 37 fabriker runt om i Amerika, men nu skulle han resa till fabriken i Port Gibson i Mississippi, av alla delstater. Med sin mörka hud. Oj!

Annonser
Published in: on 2015/03/28 at 08:17  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: