Inlägg 2.489: 20 – 21 sep 1971

Landningsflygplatsvalsovanligheten

För att maten inte skulle glida av tallrikarna serverades vi middag först när planet hade kommit högt upp och blivit horisontellt. Först kom de med alkoholen och nikotinet – jo, det hörde väl till kutymen att ta en aperitif före och röka en cigarrett efter maten. Vi följde den kutymen till noll procent.

Förrätten var en sallad med tonfisk och varmrätten pannstekt kyckling med broccoli och parisisk potatis. Denna sista ingrediens smakade anmärkningsvärt gott, och jag har just lärt mig litet om den på internet. Man skär ut tvåcentimeterstora runda bollar ur större potatisar, kokar dem lätt, låter dem kallna, bryner dem lätt i litet olja, låter dem kallna igen, och steker dem slutligen lätt i smält smör. De skall då vara frasiga på utsiden och mjuka inuti. Det var faktiskt så de smakade på planet, men det är mig veterligt den enda gången i mitt liv som jag har ätit ‘pommes parisiennes’. Det är alldeles för mycket arbete och alldeles för mycket potatis som går till spillo vid utskärningen.

Parisisk potatis på annan plats än i ett flygplan (internet)

Parisisk potatis på annan plats än i ett flygplan (internet)

Och här är matbrickans obligatoriska socker- och pepparpaket.

Planets sockerförpackning (1971)

Planets sockerförpackning (1971)

Planets pepparförpackning (1971)

Planets pepparförpackning (1971)

Vi fick romkaka till efterrätt. Den minns jag inte alls så här långt efteråt, men jag minns inte heller om jag har ätit romkaka någon gång i övriga livet. Det kanske är mera fel på mitt minne än på mitt val av mat.

Romkaka på annan plats än i ett flygplan (internet)

Romkaka på annan plats än i ett flygplan (internet)

Flygningen genom natten till England är det ingenting att orda om. Vi fick förstås en liten frukost, och sedan var det dags för oss att landa i London.

Vi nådde Heathrowflygplatsen klockan 07.30, i rätt tid trots Tom Jones halvtimmesfördröjning vid avresan från Nya York. Men vi landade inte, för det var för mycket dimma. Vi svävade 60 meter över flygplatsen – som inte syntes under oss – innan de beslöt att ge upp och i stället flyga till Glasgow i Skottland.

”Härligt – nu får vi mera för pengarna!” utbrast revisorn i Ed.

Där var det helmulet men utan vare sig dimma eller regn, så det gick bra att landa på Prestwicks flygplats. Planet rullades fram till närheten av en passagerarbyggnad men parkerades inte vid en grind för oss att stiga av. Det kom dock en lastbil med en enorm överbyggd trappa på taket, så att herr Piloten kunde komma av och rådgöra med de lokala förmågorna.

Flygplatsen sedd genom flygplansfönstret, Prestwick (1971)

Flygplatsen sedd genom flygplansfönstret, Prestwick (1971)

Till en början bara satt vi där, antagligen för att ingen visste när dimman i London skulle lyfta. Jag kom aldrig underfund med om de höll på med att tanka vårt plan eller om de hade upptäckt något livshotande fel som omedelbart måste repareras, men så här såg det i alla fall ut genom vårt fönster.

Vårt plan pysslas om med oss inuti, Prestwick (1971)

Vårt plan pysslas om med oss inuti, Prestwick (1971)

Annonser
Published in: on 2015/05/23 at 08:28  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: