Inlägg 2.562: 2 okt 1971

Gemenemansbostadsförhållandena

Vår buss nummer 5 körde till att börja med tillbaka på samma väg som vi hade kommit på till Nya Malden, men snart vek den av från Beverlyvägen österut på Busheyvägen (eng, Bushey Road). Den visade sig vara en betydligt mindre väg, mestadels med bara en fil åt vart håll. Mycket trevligare när man inte har bråttom.

Nu fick vi tillfälle att se vad det var för sorts bebyggelse här nere i sydväst. Det var helt uppenbart inte rikemansbostäder. Mestadels var det radhus, alltså sammanbyggda hus vägg i vägg, fast bara två i stöten med en smal passage mellan varje par. Om man inte var noga med lackeringen skulle man kanske kunna köra in en liten bil däremellan. Vi såg dock knappast några bilar parkerade på dessa gator, och garage fanns det inte någonstans. Slutsats: folk använde tunnelbana och buss i stället.

I liknande områden i Brooklyn och Queens i Nya York var det i allmänhet en smal passage mellan varje hus, för där var det rätt vanligt att ha bil även i små förhållanden. Och i Sverige? Där minns jag så kallade ‘egna-hem’ mitt på en egen trädgårdstomt – fast det var en helt annan klass av boende. Jag tror mig aldrig ha sett en stadsdel med gator packade med enkla, smala radhus i Sverige – där bodde man i en lägenhet i en trevånings HSB-länga med trappuppgångar, om man inte ägde ett egna-hem.

Husen här var mycket välhållna, i rött tegel eller vitrappade, och nästan alla med ett burspråk för att kunna överblicka hela gatan upp och ner. Men husen, sedda från gatan, var oftast mycket smala – ett rum och en entrédörr fyllde hela bredden. Naturligtvis sträckte sig husen djupt in på tomten med kanske två små rum sida vid sida åt gården – och så fanns det ju också en övervåning med kanske tre eller fyra sovrum. Allt blygsamt men djupt älskat.

Hela trakten kallades för Wimbledon, fast det verkade nästan vara namnet på ett helt landskap. Inom det åkte vi genom orter som kallades Raynes Park, Merton Park, Merton och Collierskogen (eng. Collier’s Wood). Och Busheyvägen bytte namn till – jo, faktiskt Kingstonvägen, men en helt annan väg än Kingstonvägen med den förra bussen – och igen till Mertons Storgata (eng. Merton High Street). Just när gatan återigen bytte namn till Storgatan i Collierskogen (eng. Collier’s Wood High Street) bytte vi buss igen.

Som du kan se på kartans svarta bollar blev resan med vår buss nummer 6 den längsta under hela dagen. Den gick nästan spikrakt åt nordost från Collierskogen till Elefant & Slott (eng. Elephant & Castle). Jo, målet för vår tripp med den här bussen hade just detta egendomliga namn. Där fanns det varken någon zoologisk trädgård eller något palats – bara ett runt torg som tjänade som en jättestor trafikrondell. Men mera om Elefant & Slott när vi kommer dit.

Annonser
Published in: on 2015/08/13 at 07:21  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: