Inlägg 2.580: 4 okt 1971

Fårskinnsflygturen

En stund däruppe räckte till. Sedan gick vi genom passkontrollen och blev internationella. Vi köpte inte någon skattefri sprit, för den kostade nästa lika mycket här som i butikerna i Nya York, och vi drack ju ändå ingen sprit själva. Det fanns också fårskinn att köpa i butikerna här, men vi var nöjda över att redan vara försedda med de genuina varorna från rundturen uppe i Cumberland.

Det stora BOAC-planet som vi såg genom fönstret var säkert vårt plan som hade anlänt från Nya York. Dimman därute var alltså inte lika tjock som när vi själva kom till London för två veckor sedan och fick oss att i stället svänga upp till Skottland för att där invänta klart väder för landningen här i London.

Vårt plan hade lyckats landa trots dimman, Heathrowflygplatsen, London (1971)

Vårt plan hade lyckats landa trots dimman, Heathrowflygplatsen, London (1971)

Så småningom var det dags att gå ombord på vårt plan och att som alltid gräva igenom stolsfickan på jakt efter souvenirer. Den här broschyren visade ett mycket mindre plan än vår Boeing 747 tillsammans med en artistisk silhuett av det nya Concordeplanet som vi i framtiden skulle få flyga med till London från Nya York på mindre än 4 timmar. Detta var viktigt för både Ed och mig, som ju då skulle kunna utföra nyttigt arbete under hela den långa tid som vi hade sparat in.

En BOAC-broschyr på planet (1971)

En BOAC-broschyr på planet (1971)

Vi fick också dagens meny – rökt lax och kycklingbröst och flan och ost och kaffe, för att inte tala om vårt sista klockan-fem-te på ett litet tag.

Vår matsedel för flygningen (1971)

Vår matsedel för flygningen (1971)

Och allt skedde precis som förutsagt. Den här bitsockersförpackningen får utgöra beviset för att vi verkligen fick vårt te, trots att det inte var något klockan-fem-te, som ju skulle serveras klockan 16.00. Vi var i luften enbart mellan klockan 11.00 och 13.30, även om det föreföll att ha tagit väsentligt längre tid.

Bitsockerförpackning för teet ombord på planet (1971)

Bitsockerförpackning för teet ombord på planet (1971)

Vi satt så skönt och pratade med varandra om vad vi hade upplevt, insvepta i våra härliga fårskinn. För att chocka folk använde jag det bruna och Ed det vita. Alltid retade det någon.

Så kom vi till Kennedyflygplatsen i Nya York, precis i tid, vi alla kom av planet i god ordning – men sedan fick vi vänta på vårt bagage i över 60 minuter. Vårt plan hade inte dockats på rätt sätt – hade inte parkerats exakt på rätt ställe för bagagebehållarna att kunna urlastas av det maskineri som gör det – och måste därför efter många försök rullas bakåt för att komma in på rätt plats.

Ed sitter på bagagekaruselln i väntan på bagaget, Kennedyflygplatsen, New York (1971)

Ed sitter på bagagekaruselln i väntan på bagaget, Kennedyflygplatsen, New York (1971)

Äntligen kom så bagaget, och efter tull och pass och buss och tunnelbana var vi hemma i vår varma lya vid 17-tiden. Bortsett från minnen hade vi med oss hem två härliga fårskinn och detta förfärliga vykort.

Tornfästningsbron, Piccadillytorget, Parlamentet, Trafalgartorget, London, 1971 (vykort)

Tornfästningsbron, Piccadillytorget, Parlamentet, Trafalgartorget, London, 1971 (vykort)

Annonser
Published in: on 2015/08/25 at 02:06  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: