Inlägg 2.582: 5 – 20 okt 1971

Konferensbordsavyttringssnabbheten

Lustigt nog hade jag ju nästan varje år varit på långresor mycket mera än mina semesterdagar tillät. Det gick att göra som kompensation för alla extra dagar som jag hade arbetat, ofta på nätter och kvällar. Det var inte alls någon matematiskt uträknad kompensation, men när jag framhöll för min förhandenvarande chef att jag hade arbetat så och så mycket extra, så borde jag väl kunna få vara borta en extra liten vecka på den här semesterresan, eller hur? Och det hade jag fått varenda gång utan minsta diskussion.

På tisdagskvällen efter arbetet gick jag till posten och hämtade hem all den post som inte hade fått plats i den lilla smala postlådan därnere i 351:an. Det hade förstås kommit ett brev från Örebro, där mamma hälsade mig välkommen hem från England.

Bland de stora föräldrahändelserna i Örebro under mina två veckors frånvaro dominerade försäljningen av det enormt stora, tunga matbordet, som jag hade älskat att ligga under och drömma som liten unge. Det hade år 1967 flyttats till övervåningen när pappas kontor utvidgades (se inlägg 1.223). Däruppe hade pappa använt det som konferensbord för att ta emot kunder och kundämnen i stil och inte alltid själv behöva köra till deras kontor för att byta tankar. Men nu skulle ju allting bort från övervåningen, och pappa annonserade om bordet i Nerikes Allehanda.

Det såldes till den förste som kom för att se på det – pappa begärde 400 kronor och fick det omedelbart. I samma veva sålde han också sina två ritbord, som han tidigare hade flyttat ner till garaget för att där samsas med de två bilarna. Det var skönt att bli av med ritborden, för med dem där hade det gällt millimetrar när pappa körde in Mustangen.

Och det var i grevens tid att bli av med matbordet däruppe. för de nya hyresgästerna, William Montgomery och hans syster (se inlägg 2.482), tog strax därefter lägenheten i besittning. Han kom själv med sina pinaler från Stockholm, men hans syster skulle inte komma dit förrän 14 dagar senare. Han kunde omöjligen klara sig själv ensam däruppe utan ens en telefon, så han kinesade till en början hos his sin systerdotter, som bodde någonstans i Örebro. Men han var däruppe varje dag för att få ordning på sina tillhörigheter.

Mamma plockade äpplen i trädgården och kokte plommonmarmelad till förtvivlan för att slippa köpa besprutad frukt. Hon hade fått sin avsky för besprutning verifierad efter att ha fått höra att varje svensk åt 2 kilo rent gift om året, bland annat just från besprutad frukt.

Annonser
Published in: on 2015/11/01 at 03:57  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: