Inlägg 2.584: 20 – 25 okt 1971

Svarslöshetsdryckjomstillgripandet

Jag hade nogsamt gett Anna telefonnumren till både 351:an och telefonen på mitt skrivbord på IBM. Och dessutom hade jag sagt att om jag inte svarade på min kontorstelefon så skulle hon dröja kvar på linjen tills IBM:s receptionist svarade. Denna hade jag förberett på att en fröken Anna Ernemark skulle ringa, och hon skulle då lämna Anna ett meddelande från mig och också ta emot ett meddelande till mig från Anna. Nu kunde ingenting gå fel.

Anna kom inte på onsdagen den 20, och inte heller på torsdagen eller fredagen. På lördagens och söndagens eftermiddagar satt jag hemma i lyan och väntade. Ingenting. Intet är som väntans tider.

På måndagen engagerade jag receptionisten på nytt. Jag sade till henne vad Anna skulle göra, och att jag skulle vistas på Murgatan mest hela dagen. Läget var helt under kontroll – jag sysslade med mina kunder och kollade med receptionisten då och då.

Annas plan landade klockan 15:10, och det tog som alltid sin rundliga tid för utlänningar att komma igenom den petiga passkontrollen ute på Kennedyflygplatsen. I och med det så hade oftast allt deras bagage hunnit slinka ner på sin karusell, så det var bara att gripa tag i det och vandra ut i Amerika.

Köande utlänningar på Kennedyflygplatsen, Nya York (internet)

Köande utlänningar på Kennedyflygplatsen, Nya York (internet)

Anna hade slagit följe med sin flygstolsgranne, en polack som var bosatt i Kolumbus, huvudstaden i Ohio, och han hjälpte henne att hitta en telefon för att ringa till mig. Klockan var då 16:40 – en och en halv timme efter landningen, inte så illa egentligen. Men stackars Annas kroppsklocka skrek 22:40, för det var ju klockan i Sverige.

Hon ringde först upp mig på 351:an och fick inget svar, vilket inte förvånade henne – det var ju alldeles för tidigt på dagen för att Gymbrat skulle ha kommit hem. Och så ringde hon upp mig på arbetet och fick inget svar förrän samtalet kopplades över till receptionisten. Nåja, det blev en inspelad röst som sade att IBM:s kontor hade stängt för dagen klockan 17.00 och skulle öppna igen klockan 09:00 nästa dag. Och tack för samtalet och allt det där.

”Men klockan är ju bara tjuge i fem”, sade Anna till polacken. Hon tillade inte: ”Hur kan det här hänga ihop?” för det var inte hennes stil. Däremot sade hon: ”Nu ska jag åka in till ‘Internationella Centret’ (eng. International Centre), för det har jag adressen till för att åka till i nödfall. Det ligger vid Timestorget på Manhattan”.

”Jag vet vad vi gör”, sade polacken. ”Jag ska ta en taxi in till stan och du får gärna åka med mig. Men först vill jag slinka in här på baren och ta en drink för att klara av storstan.”

”Det är jag med på”, sade Anna piggt.

Annonser
Published in: on 2015/11/01 at 05:50  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: