Inlägg 2.591: 26 okt – 2 nov 1971

Hålligångturistikaktiviteterna

Anna gick också på ett annat konstmuseum, Nya Yorks Museum för Modern Konst. Det var inte ett av mina egna favoriter – det närmaste jag hade kommit det var när jag år 1966 i DaNis lägenhet återställde mig från min andra hemorroidoperation. Han hade där ett pussel med en målning av Jackson Pollock (se inlägg 508), vilken skulle ha hängt på just det museet. På så vis blev jag tvingad att detaljgranska målningen in i minsta detalj. Det räckte för mig.

En dag tog Anna båten från Manhattans sydspets ut till den lilla ön med frihetsgudinnan i Nya Yorks hamn. Jag själv hade aldrig kommit mig för att åka dit ut – jag kom att göra det en gång långt senare – och jag vet inte om hon klättrade upp till huvudet eller till och med upp till facklan, men det kunde man göra vid den tiden.

Hon tog också en guidad visningstur på Rockefellercentret, något som jag själv aldrig kom att göra under mina 28 år i Nya York. Det skall till att vara en turist på ett veckolångt besök i staden för att komma sig för att göra alla dessa saker.

Men varenda kväll hade Ed och jag vikt för Anna. En av dem tog vi henne till Radio City Music Hall för att se en film och framför allt för att avnjuta ett 45 minuter långt scenuppträdande med de 36 raketterna som den berömdaste ingrediensen (se inlägg 145). Hon tyckte naturligtvis att det var en fantastisk kväll, så fantastisk att hon gick dit en gång till för sig själv på den ösregniga måndagen – hon hade förstått att de skulle ha ett helt nytt scenuppträdande under den nya månaden. Förhoppningsfullt hade de också bytt ut filmen.

På kvällen denna trista måndag kom Anna, med regnkappa och paraply, hem till oss igen på middag. Den här gången satte vi på TV:n efter maten, och Anna var helt intagen av lyckan att ha tillgång till så mycket underhållning. Anna hade inte någon TV på sitt lilla hotell, så hon hade inte sett på någon amerikansk TV under hela veckan. Hon var alldeles fascinerad av det stora urvalet av program – Nya York hade ju sju olika kanaler på den tiden, flera än någon annan plats i landet, och man kunde ju se nästan vad man ville dygnet runt. Hon bröt inte upp förrän klockan 01:00, och jag fick vänta med henne en bra stund nere på gatan innan det kom en ledig taxi för henne – och vi bodde trots allt inte på någon liten skum bakgata utan på självaste Sjätte Avenyn

Annonser
Published in: on 2015/11/06 at 10:06  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: